Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna ser på Thalia, som helt enkelt lider av att vara fastbunden. Hon hör henne säga Johannas namn bedjande, men hon kan inte göra något när doktorerna är där. Men så fort de lämnar rummet flyger Johanna upp ur stolen hon satt i och började ta loss Thalias ena hand.
"Gör inget dumt bara. Ligg helt stilla eller så knyter jag fast dig igen sen" varnar Johanna.

Thalia nickar, vad som helst för att inte vara fastbunden. Just nu hatade hon sig själv för att inte kunna hålla paniken inom sig att få sådana här utbrott det var inte likt henne och vad var det för fel på henne? Hon andas långsamt ut då hon känner Johanna börjar lossa ena handen på henne, tacksamheten hon känner mot henne nu är enorm.

Johanna har snart lossat den sista handen innan Thalia är fri att röra på sig igen. Och precis när hon är klar så stiger doktorerna in. Rätt förvånade över att Johanna klarat av det. Men vad trodde de allvarligt talat om henne? Det var väl inte så svårt att lossa på några band?
"Varför har du knutit loss henne?" frågar de allvarligt. "För att hon inte behöver sitta fast som någon annan himla testperson. Det är inget fel på våra öron, och det vet ni" säger Johanna och ser surt på dem.

Thalia sätter sig långsamt upp och känner åter att hon kan kontrolera paniken inom sig. "Thresh?" säger hon och avbryter doktorn som skall svara Johanna. "Han lever och mår bra." säger en av sjuksköterskorna och Thalia ställer sig upp. "Var är han?" säger hon med skärpa i rösten och skakar om kvinnan som ser skräckslaget på Thalia. "Han är....han är." piper hon av räddsla. "Var!!" säger Thalia skarpt och känner oron och paniken över att förlora honom ännu en gång komma. Kunde ingen förstå henne hur mycket han betydde för henne. "Släpp henne." beodrar en doktor och tar tag i Thalias arm, automatiskt far armen ut i försvar och slår ner honom på golvet. Det var inte Thalias mening att göra så men känslorna var i uppror och att först får Thresh i spelen, sen befinna sig där själv och sen huvudstaden....allt inom henne hotade att spränga henne.

Johanna förstod vad som skulle ske om hon inte lugnades ner direkt. Så hon tog några steg fram.
"Lugna ner dig, Thalia!" sade hon högt, men det var redan försent för doktorn hade försökt hålla i henne vilket inte hjälpte utan nu låg han snarare nere på golvet. Så Johanna rycker tag i Thalias arm, och försöker få Thalias uppmärksamhet innan hon själv får ett slag i ansiktet, vilket bara skulle göra henne själv arg.
"Thresh mår bra. Du kommer inte få reda på var han är om du slår ner allihopa" säger Johanna, innan hon vänder sig till doktorerna. "Var är han?" frågar hon, inte med den vänliga tonen hon använde emot Thalia utan med den vanliga arga rösten hon brukade använda mot personer som hon inte tyckte om.
"I rummet bredvid detta" svarade doktorn, som nu satt sig upp på golvet.

Thalia hör Johannas röst och tänker åter slå till personen som höll i henne men i sista sekund ser hon att det är Johanna och nu tränger Johannas röst fram till henne. Johanna var den enda personen hon litade på här och hon brydde sig inte om doktorernas blickar hon tyckte inte ens synd om doktorn hon slagit ner, han borde veta bättre än att hålla fast henne. Hon ger inte ens doktorerna en blick men går mot rummet intill, "Jag vill träffa honom." säger hon till Johanna, hur tacksam var hon inte att ha henne här? Någon som förstod henne.

Johanna nickade, och hon följer efter Thalia. Hon öppnade dörren till rummet, där doktorer höll på med undersökningen.
"Där är han" säger hon till Thalia. Johanna ser att doktorerna ger henne konstiga blickar när hon och Thalia går in i rummet och Johanna stänger dörren.

Thalia såg lättat på Thresh som undersöktes, han levde och mådde bra. "Allt bra?" sa hon med oro och Thresh nickade lugnande. "Ja allt är bra, jag är klar nu." säger han och doktorn nickar godkännande till att Thresh får gå. Han går fram till Thalia och kan inte dölja ett småleende i mungipan. "Hur många slog du ner?" flinade han och Thalia log, "En, men ahde nog blivit fler om det inte vart för Johanna. Tack." säger hon med känsla och kramar om henne.

Johanna blir helt klart överraskad av kramen. Men hon kramade om Thalia tillbaka.
"Så lite så. Du får inte slå ner folk utan mig ju" säger Johanna och skrattar då de går ifrån sjukhus avdelningen. Till och med Thresh skrattade åt det hon sa. "Hur mycket var klockan förresten?" frågade Johanna, klockan måste ju vara typ runt tio på kvällen nu, sen de hade ätit middag för en stund sedan och de varit ute i minst några timmar.

Thalia skrattar, "Haha, nej ledsen för att jag slog ner folk utan att du var med." flinar hon roat till henne men undrar för sig själv hur hon kunde bete sig så. Visst hade hon gjort det förr, ärren på ryggen var bara det senaste när Thresh kom til spelen och hon hade dyrt fått betala för det. Men att hon kunde bete sig så? Förlora helt kontrollen över sig själv, det hade aldrig hänt förr. Men hon tyckte att doktorn förtjänade det, han borde veta vad som skulle ske.