We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas kollar snett på Nikki då han står framför fönstret. Han sätter sig upp och masserar sina smalben i tystnadsamtidigt som han kämpar för att försöka förstå vad det här betyder.
Han biter sig i läppen och kollar sedan upp mot Nikki. "Förlåt" säger han lågt och tittar ner i marken.

Nikki hör Thomas ord och vänder sig förskräckt om
"Du har verkligen inte gjort något fel, tro inte det" sa han bestämt "nej det är inte det, jag vill bara inte såra dig. jag vet inte vad jag skall göra. du gillar mig och jag vill inte göra något som sårar dig. jag vet inte vad jag känner, tänk om jag bara vill vara med dig för att inte behöva vara ensam eller för att jag behöver närhet, jag kan inte göra det mot dig" sa Nikki lågt

Thomas kliar sig i nacken och försöker tyda det han säger. "Jaha" säger han kort och lite oförstående. "Okej, men jag kan vara din livvakt om du vill" skrattar han skämtsamt men fortfarande lite allvarligt. "Då förstår jag" tillägger han sedan lågt och ställer sig sakta upp.

Nikki ser lugnt på Tom
"det enda jag behöver skyddas är från mig själv" sa han bara och undrade varför han sa det, ibland sa han så korkade saker. han vände sig ut mot fönstret igen och undrade vad han skulle göra

Thomas ser sådär konstigt på Nikki igen och suckar. "Okej, om du inte vill ha mig här så kan jag väl lika gärna gå" säger han och gnuggar sig lätt i ögonen. "Och för sista gången, jag gillar dig i alla fall" säger han tyst och vänder sig om.

"Jag sa inte att jag inte ville ha dig här tro inte det." sa Nikki "för i så fall hade jag bett dig gå för länge sedan" sa Nikki allvarligt utan att se på Tom "du har sagt det, jag har bara svårt att se varför" sa Nikki förvirrat "förlåt om jag är jobbig" sa han sedan och undrade om Tom hade gått

Thomas ler snett och överväger om han verkligen ska gå ut nu. Han sätter sig ljudläst ner med hakan på knäna och händerna intrasslat i sitt hår. "Du är inte jobbig, men jag kan inte rå för att jag är kär i dig och att du alltid ifrågasätter det" säger han lågt och blundar.

"Jag menar inte att ifråga sätta det, de är snarare mig själv jag ifrågasätter" sa Nikki ochvände sig om mot Thomas när han hörde hans röst "det här är varför jag spelar någon annan varje dag, ni skulle inte orka med mgi annars"

Thomas kollar upp på Nikki med ett snett leende som kunde tolkas som ett flin. "Hur orkar du med det egentligen?" frågar han då han själv inte skulle rka med att spela någon annan hela tiden när han befann sig tillsammans med någon annan.

Nikki ryckerpå axlarna "vad skulle jag göra då? jag ville itne släppa ngon in på livet som jag kunde förlora igen, och jag ville inte att människor skulle dömma mig för at tjag är jag, bättre att låtsas vara nån annan" sa Nikki coh sjunk ner på golvet och lutade sig mot väggen