Army, War and hard friendship. (Rollspel)

Målet slår inte tillbaka mot Zanita igen. Inte just nu i alla fall, och trots att Zanita ser att målet undviker vartenda ett av hennes hugg vet Zanita att målet inte kan fortsätta göra det för alltid. Förr eller senare skulle målet bli trött, det blev alla Zanita hade mött förr eller senare, och när målet blev trött skulle Zanita vinna. För Zanita kan inte känna trötthet. Eller utmattning. Eller skräck.
Allt som finns kvar för Zanita nu är att lyda ordern. Lyda ordern och ta sig tillbaka till basen igen för att bli reparerad.

((Öhm... Var är Jacob? XD))

[Jacob? Har jag missat något?]

((Min char XD))

[Jaha! Lessen, jag har verkligen världens sämsta namnminne...]

((Det är sant... Jag vet inte, han var på väg genom skogen senaste gången tror jag ^^))

((Ouukeej O.e))

Jacob sprang med stora kliv och flåsande andetag medan han sökte blicken efter Olivia, Kol och Aleyna.
Var kunde de vara?
Jacob tvärstannade plötsligt i utkanten av skogen och såg plötsligt Olivia fightas med en människa av något slag. Människan hade en kniv som det hade börjat växa händer på och Olivia duckade så gott hon kunde.
"Olivia!", skrek Jacob och sprang mot hennes håll.

((haha, jag suger xD))

((Cindy's char heter Aleyna, kallas Aley av vänner.))

Olivia blir distraherad av Jacobs skrik och huvudvärken slår till igen. När Olivia för bara någon sekund slutar koncentrera sig på vapnen tränger en av knivarna in mellan hennes revben. Olivia känner att blodet börjar pulsera ur såret i takt med hennes hjärtslag. Hon vet att såret kan vara dödligt. Olivia lyckas av ren överlevnadsinstinkt dra sig bort från Zanita med en knapp meter innan hon sjunker ihop på marken. Men den här gången kommer ingen hjälpa henne.

Jacob stelnade bara till en sekund innan han sprang fram till Olivia. Han bar upp henne, kastade en sista blick på den konstiga människan och sprang därifrån.

Olivia konstaterar snabbt vem det är som bär på henne, Jacob. Killen hon förrått tillsammans med resterande del av hennes vänner. Hon försöker säga något men misslyckas när det bara kommer blod ur munnen istället för ord. Hon undrar varför Jacob hjälper henne. Kanske för att lära henne en läxa. Verkar troligt. Man hjälper inte en förrädare utan baktankar. Det finns inte någon sådan godhet i den här världen. Inget skedde utan baktankar. Även om hon förut varit naiv nog att tro på sådan vänlighet förut.