När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

"jag vet det och lita lite som du vill prata om din vill jag prata om min!" sa han allvarligt "jag försöker låtsas att den inte finns men ibland går det inte" sa han och log lite "Ja sååååå rolig som du är borde du bli komiker" sa han och himlade med ögonen och torkade bort de sista tårarna

- Jag vet, sa Xenia allvarligt och log sedan.
- Visst borde jag bli komiker, jag kunde tjäna galleoner på det, sa Xenia roat och ställde sig upp och såg sig om i rummet.
- Det är ganska likt tjejernas, fast vi brukar faktiskt ha lite bättre städat, sa hon leende och såg på alla sängar.

Fai nickade och skrattade sedan "ja det kunde du säkert gjort. du kan ju försöka" sa han och skrattade sen och såg på de andra sängarna, som var riktigt stökiga, han var inte så stökig
"Ja de är inte så bra på att städa, fast de vill inte vara här när jag är här" sa han och ryckte på axlarna

Hon såg på honom och log lite svagt.
- Nej, jag vet det, det är tråkigt, sa Xenia och satte sig i fönstret och såg ut över skolområdet.
Hon vände sig om och såg på Fai.
- Det måste vara ganska ensamt va?, sa hon och såg på de andras sängar.

Fai såg på henne och drog upp knäna till hakan och vilade hakan mot dem
"Ja det är det. särskilt när jag hör hur kul de har när de tror att jag sover" sa han men log lite "men jag är van så de är ingen fara" sa han leende, han ville inte oroa henne

Xenia granskade honom, och nickade sedan.
Hon visste att det berörde honom, mer än vad han ville erkänna.
För vem vill känna sig utanför?
- Ja, vi får väll spela knallkort med dem någon kväll, det kommer bli jobbigt i början, men det blir bra när de lär känna dig, sa Xenia leende till honom.

(ska köra bil nu, skriver när jag kmr hem ^^)

Fai såg på henne "ja kanske det, jag kan inte tvinga dem eller jag vill inte tvinga em" sa han och gick fram till henne och satte sig bredvid henne "men jag klarar mig, oroa dig inte" sa han

( Oki ♥ =D )

- Jag tänkte inte tvinga dem, mer låta dem vänja sig vid dig, sa Xenia frånvarande och såg ut.
- Men du är olycklig, skulle du inte vilja att fler gillar dig för den du är, och inte för den makt du har, sa hon och såg på honom.

Fai så på henne
"det vet du att jag vill. Jag hade utan att tveka bytt all min makt för riktiga vänner utan att blinka" sa han allvarligt "det är därför jag är så rädd om vår vänskap" sa han och log mot henne

Hon log mot honom.
- Ja, jag har insett det, men jag kommer alltid va din vän, vad som än händer, sa hon och log lätt.