Harry Potters liv efter striden [SV]

undrar också ♥♥

Skitsvårt att säga, men jag skriver när jag har lust och hinner

Ôk, när blir det srenast?

Eftersom det går framåt nu.. Imorgon kväll kanske

^Ok [:

Jag har inte så jäättemycket kvar, men kan inte skriva nu eftersom mormor och morfar är här. Men ikväll kommer det definitivt!

^Bra!

[b]Innan ni läser:

Någon kanske såg att jag bytte kapitelnamn. Ja, det gjorde jag, Josefin kom med ett bättre förslag..

Det är ett långt kapitel på nästan 1500 ord, så om ni tycker det är för långt får ni ta pauser.


Kapitel 19: Lugna gröna ögon

Dagarna gick och snart hade det blivit 2006. Egentligen skulle Harry och Ginnys andra barn födas dagen efter nyårsafton, alltså den första januari, men det hade det tydligen ingen lust med, utan låg envist kvar och nöjde sig med att ge Ginny en hård spark när den tyckte det blev för stillsamt.

När det gått ännu en vecka utan att det minsta lilla hänt följde Ginny med Hermione och Rose till Diagongränden, medans James var i Kråkboet och Harry stannade kvar hemma, i stort sett sysslolös. Han skulle läsa några sidor i en bok om att bekämpa svartkonst, men det blev klart på tio minuter, och sedan gick han mest runt i huset. Han läste, plockade undan några av James leksaker som lämnats på golvet, duschade, och satte sig till slut i soffan med sin mammas dagbok framför sig som han slött läste, även om han kunde nästan allt utantill vid det här laget.

Han läste tills han upptäckte ett silvrigt ljus som kom flygande, genom glasrutan utan att krossa den, och formade sig till en utter av silver. Hermiones patronus. Harry suckade för sig själv.
"Du skulle inte ha åkt, Ginny” muttrade han för sig själv.

Alla saker som de förra gången fått plocka ihop i all hastighet var redan på plats i Kråkboet denna gång, men av erfarenhet tog Harry med sig en bok innan han transfererade sig. Han lyckades landa på fötterna denna gång, och så fort han lyckats se var han befann sig skyndade han sig upp till trappan där Ginny satt med Molly och Hermione bredvid sig. Harry såg att Ginny bet ihop tänderna, troligtvis för att hindra sig själv från att skrika eller något liknande, och hennes jeans var genomblöta av allt fostervatten som runnit ur henne, men hon log ändå trött mot Harry när han satte sig på trappsteget över henne och lade sina armar om henne.
”Det hade varit bättre om du inte hade åkt till Diagongränden”, suckade han.
”Ja ja. Klaga inte, du är trots allt inte genomblöt”, sa hon trött.
”Hm, nej… Varför sitter vi bara här?”
"Vi väntar på en som heter Jane, som bor här i byn", svarade Hermione i Ginnys ställe. "Hon har jobbat som barnmorska, fast hon är häxa, och Molly tror att hon skulle fixa det bättre."
”Du klarade det ju förra gången”, sa Harry med en förvånad blick på Molly.
”Ja”, erkände hon. ”Men det känns bättre att överlåta det till någon som är utbildad, och jag behöver hålla koll på James eftersom Arthur jobbar.”
”Vad gör han?”
”Arthur eller James?” Hon skrattade.
”James.”
”Sover middag, förhoppningsvis. Du kan gå upp och kontrollera om du vill... Han är i Rons gamla sovrum. Gå till Ginnys gamla rum sen.” Hon log mot Harry, som nickade, gav Ginny en snabb kyss på kinden innan han släppte henne och började gå uppför trapporna till Rons vindsrum.

James såg ut att sova när Harry tyst gick in i rummet och satte sig på Rons säng, men han öppnade ett trött öga och lyste upp när han såg Harry, och satte sig, genast klarvaken, i hans knä.
”Hej, James.” Harry skrattade. ”Har du sovit gott?” James nickade glatt och Harry drog honom närmare, drog in doften av honom, njöt av att det bara var de två.
”Vaj äj mamma?” James försökte slita sig från Harry.
”Du kan inte träffa henne nu, James. Men du ska få träffa din bror snart.”
”Nu?” James ansikte lystes upp av ännu ett härligt leende och han försökte åter en gång krångla sig ur Harrys grepp.
”Nej, lite senare... Ikväll, kanske.” Harry log åt James ivrighet. ”Ska du gå själv ner eller ska jag bära dig?”
”Bäja!” James skrattade glatt när han insåg att han för en gångs skull skulle få ett vanligt önskemål uppfyllt.

När Harry lämnat James till Molly i köket skyndade han sig genast upp till Ginnys gamla sovrum. Han öppnade dörren och stängde den lite för häftigt, den gick igen med en smäll. Ginny, som såg mycket mer avslappnad ut nu, tittade förvånat upp från sin hopkrupna ställning i fönstret, men den förvånande minen övergick sekunden efter i ett leende när Harry satte sig mitt emot henne.
”Var är den där Jane? Eller har hon inte kommit än?” Harry rynkade pannan.
”Hon har hunnit komma, men hon är i badrummet.” Ginny ryckte på axlarna.
”Men hon har hunnit ge dig någon bedövning”, konstaterade Harry och Ginny log snett.
”Hur ser du det?”
”Du ser så lugn och avslappnad ut, det gjorde du inte förut.”
”Aha.” Hon nickade eftertänksamt samtidigt som dörren öppnades igen och en kvinna, ungefär i ålder med Molly och med brunt hår, steg in i rummet med några handdukar i famnen. Hon lade ner högen i sängen och skakade artigt hand med Harry innan hon satte sig på Ginnys säng.
”Eftersom jag gjort allt jag kan göra nu, alltså sätta bedövning... Vad vill ni göra?”
”Jag är hungrig”, sa Harry fundersamt. ”Jag hann inte äta lunch.”
”Jag hann äta en halv”, skrattade Ginny och Harry tittade nyfiket på henne.
”En halv?”
”Ja... Sedan blev jag genomblöt.” Hon grimaserade och Harry och Jane skrattade.
”Okej, jag fixar lunch.” Hon log och lämnade rummet.

”Jag tror att all tid man får vänta är det jobbigaste med allting”, suckade Ginny när hon lyckats vinna över Harry i trollkarlsschack för tredje gången i rad. ”Det händer ju ingenting!”
”Det ska du inte säga”, sa Jane leende och gav pappret, där en osynlig hand såg ut att rita ett väldigt backigt berg eller något i den stilen, en forskande blick. ”Det går faktiskt ganska bra.” Ginny himlade med ögonen.
”Inte tillräckligt. Hur lång tid till borde det ta?”
”Svårt att säga... Runt en halvtimme, gissar jag på.”
”Det är faktiskt inte jättelänge”, påpekade Harry. ”Du borde klara det... Och nu vill jag faktiskt få revansch!” Han skrattade och placerade ut pjäserna på deras rätta platser igen.

Det tog faktiskt bara runt tio minuter, och vid tre på eftermiddagen satt Harry åter en gång i Ginnys fönster, med sin andra son i famnen. Pojken liknade inte James, och var inte särskilt lik Ginny, men förvånat konstaterade Harry att han var en avbild av honom själv. Samma svarta rufsiga hår, han kunde se drag av sitt eget ansikte i den lilla pojkens, och samma gröna,lysande ögon. Harrys ögon, Lilys ögon... Och förmodligen några steg till i släkten Evans, tänkte Harry. De var ensamma i rummet eftersom Jane lämnat de och Ginny tog en dusch, och det var behagligt tyst. Pojkens gröna ögon utforskade nyfiket rummet, och det såg ut som om han undrade vad han hamnat på för konstigt ställe, men han skrek inte, han såg märkligt lugn ut.
”Han är läskigt lik dig”, sa en välbekant röst som fick Harry att rycka till. Han tittade bakom sig och insåg att Ginny lyckas smyga ljudlöst tillbaka och sätta sig bredvid honom.
”Du skräms”, muttrade han. ”Hur mår du?”
”Jag är trött... Men annars mår jag bra.” Hon log och sträckte fram armarna. ”Min tur?” Harry log och lade försiktigt pojken i hennes famn.
”Titta på ögonen.”
”Det behöver du inte påminna mig om... Man ser dem automatiskt.” Hon skrattade. ”Harry-ögonen.”
”Lily-ögonen, snarare. Jag har fått höra att jag har min mammas ögon... Han kommer få höra att han har sin pappas.”
”Stackarn”, skrattade Ginny. ”Jag undrar vad han ska heta... Han kanske också borde vara döpt efter någon?”
”Har du några önskemål?” Harry log.
”Hm... Kan man döpa ett barn till Albus idag?”
”Jag antar det... Efter Dumbledore?” Harry log. ”Han ser klok ut, så det kan passa.”
”Ja, efter Dumbledore... Men James och Albus skulle bli ganska fint.”
”Absolut. Får jag bestämma andranamn?” Harry lade huvudet på sned och Ginny gapskrattade.
”Det får du väl.”
”Har jag dragit Snapehistorian för dig?”
”Bara femtiosju gånger... Eller tre, kanske. Men ja, det har du. Hur så?”
”Albus Severus?”
”I så fall lär det gå illa för honom om han inte blir rektor”, sa hon leende. ”Kör för Albus Severus... Nu tänker jag sova.” Hon gav pojken, nej, Albus, till Harry igen, gav båda en snabb kyss på kinden och lade sig på sängen. Tio sekunder senare sov hon och en blick neråt talade om för Harry att Albus gjorde samma sak. Han log, lade försiktigt ner honom bredvid Ginny och gick ner till köket för att se om Ron var där.

JÄTTEBRA!!

Det där var:







































SUPER!!!!!

i ♥ Denna novell ;D