Förändrad värld Lupple & Medi

Han log tacksamt och tog sig ur. Försökte säga något men nickade sedan bara igen.

"Jag läser inget just nu. Vill du inte gå ut i trädgården innan mörkret faller?"

Hon gäspade och lade sig ner och såg upp.
"Så trött." Viskade hon.

"Jag är hemma." Sa Tristan och bar in tre säten och log.

Alexander log mjukt och hjälpte honom tillbaka till hans rum. Klädde på honom rena kläder och bäddade varsamt ned honom i sängen igen. "Denna gången. Får du bara skölja med vatten. Vi börjar där." Sa han och gav honom ett vattenglas och höll upp en kopp han kunde spotta ut i.

Aurora svalde hårt. "Kan du bära mig?" Undrade hon.

"Sov då." Log han ömt.

Allie skyndade sig ned och log stort mot bebisarna. "Hej på er." Sa hon mjukt och lossade dem från sina säten.

Han sköljde ur och spottade sedan ur och lade sig ner. Det doftade sött av de rena lakana och han såg på honom.

"Det är klart jag kan. Vart ska jag bära dig? Till taket?" Retades han.

"Är det okej då? Vad ska du göra?"¨

"De vaknade precis och de verkar känna igen dig.."

Han log och kopplade in maskinerna igen med ett mjukt leende.

Aurora såg på honom. "Till köket. Är hungrig." Viskade hon.

"Prata med min bror." Log han.

Allie sken upp och hälsade på de alla med en varsin kram innan hon varsamt bar in dem i vardagsrummet till den mjuka mattan så de fick träna sina kroppar lite. "Lite gympa innan middagen då." Log hon stort mot dem och satte sig på mattan hos de tre.

Han såg på honom och skrev.
"Måste jag verkligen ha maskinerna?" Stod det.

"Igen?" Sa han och gav henne kläder.
"Men dåså då bär jag dig. Men när vi komer hem så kommer köket vara en plats du inte får vara i. Det är konstigt."

"Okej." Hon kurade ihop sig och somnade kort efter. Hon hade ont fortfarande men hade inte sagt något.

Han följde henne och gav henne blod.
"Så du ska dricka med." Sa han ömt.

Alexander log mjukt. Han berättade vad varje maskin gjorde så han skulle förstå varför.

Aurora klädde på sig ordnade med binda till sig. "Jag vet att jag inte ska vara i köket hemma." Viskade hon.

Allie tog emot blodet och log. "Tack." Sa hon och tog några klunkar.

Han såg på honom och nickade. Men behövde han verkligen alla? Sedan lutade han sig tillbaka och slöt ögonen.


"Du behöver inte viska det." Han fiskade upp henne och gick ner där Maria stod och värmde något och såg på dem.
"Där är du ju Aurora."

"Det var så lite.
"Vad tror du Gustaf gillade min tröja?"

Alexander la in ett nytt dropp med mer antibiotika i och lämnade honom efter att ha stängt fönstret.

Aurora log mjukt och vinkade åt Maria. "Hej." Sa hon. Glad över att ha långärmade kläder och riktiga byxor på sig.

Allie skrattade till. "Vad sa han?" Undrade hon nyfiket.

Mannen såg efter Alexander tog upp boken igen och började läsa. Det står om honom att han var så svag. Han var ju trots allt Allans nära vän om man kunde nu säga så.


Maria kunde inte sluta le, så fort mikrovågsugnen plingar till så tog hon ut påsen i tyg.
"Jag tog mig friheten att värma upp den här. Det kan vara väldigt jobbigt med smärtan och jag har hört. Eller stryk det där jag har läst att värme hjälper mot mens smärtor. "
Hon nog försiktigt mot Theodore Hon vill inte reta upp honom men hon ville fortfarande hjälpa Aurora med hennes smärtor.


"Jo han tyckte det var ganska snygga. Han hade en idé att alla barn som inte kunde bli varg så kunde de.... " Nu tvivlade Tristan för att ögonblick men sedan brast han ut ett jättestort leende.
"Det är klart att de älskar er den och inte nog med det. Det finns ju snart Andra familjer som har små bebisar som även de behöver skyddstillsyn när fullmånen är uppe. Jag tror att du har hittat ett jobb som du älskar. Om du älskar det här jobbet så älskar jag dig."

Aurora såg på påsen med stora ögon, glada ögon. Hon sträckte ut händerna efter den. De där var jättebra. Det visste hon.

Allie såg på honom och ögon glittrade till. "Åh älskade." Nästan skrek hon men hon hejdade sig eftersom barnen var så nära. "Jag vet precis vad jag ska göra. Jag behöver hjälp att bygga." Viskade hon förtjust.