Life - Lupple & Medi PRS

Hon hade inte märkt Gabriel och hoppade till. Snabbt var gon framme och öppnade dörren för honom.
"Det är en riktig dimma:" sa hon glatt.
"Jag har inte sett en sådan här dimma förut. så Cool!" utbrast hon och kramade om honom.
"Godmorgon!"

Gabriel såg på henne när hon öppnade dörren och pressade sig mot hennes ben. Lät sin nos pressa sig mot hennes mage försiktigt och drog in hennes doft som en morgonhälsning.

"Vi mår bra. somnade på soggan och hade en kaka i handen. Så jag somnade med en kaka i handen." Hon suckade.
"Det var inte så bra..." Men hon log sedan .
"Jag tänker göra frukost. vill du ha?"

Han gäspade stort och skiftade tillbaka till mänsklig form och nickade sakta. " Ni sov åtminstone." Viskade han och reste sig upp och kysste henne lätt på pannan. "Jag tar gärna lite frukost." Log han.

"Är det barnen?" Hon såg över axeln och tog fram skålar, yoghurt och flingor.
"Jag menar att det är oro bland flocken på det viset."
Hon slog sig ner och log.
"Jag sov ordentligt."

Han nickade sakta. "Dem, och några andra i flocken som har det lite extra jobbigt." Sa han med en suck och drog på sig kläder och satte sig vid bordet. "Det är bra. Du behöver sova."Log han.

"Jag önskar att jag hade kunnat hjälpa." Hon stoppade skeden i munnen.
"För att lätta på allas lidanden."
"Så berätta om du är trött så borde du gå och lägga dig."

Han log mjukt. "Det kommer lösa sig." Viskade han varsamt och drog handen igenom håret. "jag ska äta först, sen får jag se." sa han och ordnade med lite yoghurt till sig och började äta.

"Det är ju trots allt tidigt. Så det är nog bra med en timme eller så." Hon gäspade.
"Jag skulle lätt sova en timme till." Hon lade handen mot hjrtat.
"Jag kände din närhet och det var det som väckte mig."

Han log mot henne och åt upp frukosten. "Vi kanske kan sova tillsammans då?" Sa han hoppfullt. Leendes.