Life - Lupple & Medi PRS

"Du kanske är lite ivrig bara?" sa hon och smekte sin mage.
"För Honey alltså. Du kan inte bärja dig precis som jag"

Han nickade sakta och såg på henne. "Ja antagligen." Viskade han och kysste hennes hals. "Jag längtar efter Honey."Fortsatte han och såg på hennes mage.

Hon log och gav honom en kram.
"och jag kommer sakna dig i natt." viskade hon ömt.
"Seså ta hand om din familj."

Gabriel kramade henne ömt tillbaka och nickade. "Kommer sakna dig med." Viskade han och kysste henne mjukt. "Älskling, ta hand om dig." Bad han innan han reste sig upp från sin plats och sträckte på sig.

"Jag ska det." Han log och kysste honom.
"Jag kommer att sakna tig så." Hon kramade honom och gick mot vardagsrummet.

Han kysste henne tillbaka och kramade om henne. "Kommer sakna dig." Viskade han och såg efter henne. Fick av sig sina kläder och skiftade snabbt form och tog sig ut och vidare mot byn.

Hon log svagt.
"Se till att inte dö tack." Hon log svagt och lade sig sedan i soffan.
Hon slog på en film och snart hade hon lyckats somna.

Gabriel hörde hennes ord och log inombords. Det var fint att hon brydde sig. Och han skulle vara försiktig.

Morgonen kom och Olivia satte sig upp. Det var alldeles vitt utanför. Dimman låg som ett tjockt täcke runt om huset.
"Nej vad coolt" Hon reste sig och gick mot fönstret. Hon såg ut och log. Så tjockt hade hon aldrig sett det.

Gabriel satt vid skogskanten som varg. Det var en tidig morgon och han studerade dimman. Den var helt vit och så tjock. Han vinklade huvudet på sne innan han började springa rakt mot hennes dörr och krafsade lätt på dörren.