prs yehet & kkaebsong

Kanske det är som en inbyggd mekanism på ett eller ett annat sätt, men så fort Zihao verkar öppna ögonlocken, så väcks även nittonåringen. Med stora ögon ser Joshua upp på den äldre, innan han börjar attackera det älskvärda ansiktet framför honom.
"Godmorgon." sjunger han piggt.

”Jag börjar nästan undra om vi typ sitter ihop på något sätt..det är nästan läskigt”, mumlade Zihao och betraktade Joshua yrvaket. ”Mentalt alltså. Ibalnd är det nästan som om jag kan läsa dina tankar och att du kan läsa mina”, fortsatte tjugoåringen och lämnade en liten kyss på den yngres näsa. ”Antar att det är ödet att vi är tillsammans.” Om det nu var så, skulle det absolut inte förvåna honom alls. De verkade verkligen vara menade för varandra på alla sätt och vis.

Med ett litet leende lutar Joshua huvudet mot den äldres bröstkorg med en liten gäspning.
"Hmh, det kanske vi gör." påpekar han skämtsamt och knäpper försiktigt fingret mot Zihaos bröstkorg. "Eller så kanske jag inte kan sova utan dina snarkningar och dreglande..." skämtar nittonåringen med ett finurligt leende över läpparna. Kanske.

Herregud, tänk om det verkligen var fallet? Att Joshua inte kunde sova ordentligt utan Zihaos evinnerliga dreglande och snarkande.
”Jag hoppas att det inte är sant. Isåfall kanske du inte kan sova i framtiden..jag menar, tänk om jag dör i kriget eller något? Vill inte att du ska lida i resten av ditt liv för det”, viskade han och betraktade nittonåringen med aningen sorgsna ögon. Nu skulle det förhoppningsvis inte bli så, med i princip alla av Voldemorts anhängare var sjuka i huvudet och det kryllade av dem.

Joshua sätter sig kvickt upp i sängen och stirrar på Zihao. Visserligen är det sant.. det kan alltid hända något. Men ett bittert, ledset leende sjunker han ner bredvid sin fästman igen, kinden vilar mot hans bröstkorg.
"Snälla, tänk inte så." Viskar han och trummar försiktigt fingrarna mot Zihaos bröstkorg, nej han kommer aldrig kunna sova igen om det händer. Aldrig.

”Jag försöker sluta tänka så, men det är så nedrans svårt, Joshua”, mumlade tjugoåringen och strök försiktigt över de rosa lockarna. ”Om de skulle få tag på mig och typ..jag vet inte..ändrar mig, lovar du att döda mig då? Om jag totalt tappar förståndet alltså”, viskade han därefter och sneglade ner på sin fästman. Egentligen var väl det Zihaos absolut värsta rädsla, att bli torterad och driven till total sinnesrubbning. Men den tanken skrämde honom inte lika mycket som tanken på att bli tvingad att göra illa någon. Usch.

Blicken glider upp mot den äldre i tystnad, en rynka mellan ögonbrynen innan Joshua ruskar på huvudet.
"Zihao... jag vet att du inte vill göra någon illa, men jag skulle aldrig kunna döda dig." nej, nittonåringen skulle aldrig kunna göra illa sin fästman. Det går inte att tänka så för honom.

Zihao putade med underläppen och satte sig i gränsle över Joshua, tryckte bestämt ner honom mot kuddarna och madrassen.
”Jo, du måste lova mig det, okej?”, envisades han och spände blicken i den andre. ”Riskerna för att någonting sådant kommer ske växer, varje jävla dag..och jag måste veta att du skulle göra det för mig, okej?” Mumlade han därefter utan att lossa på sitt grepp. Ibalnd var han verkligen alldeles för hårdhänt. Dumma Zihao.

Joshua stirrar upp på den äldre, innan han viker undan med blicken och låter huvudet falla på sniskan.
"Okej.." svarar han tyst med en liten nick, helt ärligt tror han aldrig att han skulle klara av det. Aldrig. "Om jag skulle bli ond eller torterad Zihao, skulle du våga döda mig då? För det är väldigt svårt att förstå den situationen innan man är i den."

”Nej, för att du är den enda jag någonsin älskat, Joshua. Men du klarar uppenbarligen av att gå vidare utan mig..” började tjugoåringen innan han tystnade tvärt. ”Okej, nej. Det där lät väldigt fel..menade inte att det någonsin var lätt för dig att leva utan mig, men du klarar det liksom. Du har älskat andra än mig, vilket jag inte har. Förstår du hur jag tänker?” Jösses, Zihao var verkligen urusel på att försöka förklara vad det egentligen var han ville ha sagt.