De utvalda

Ethan nickade och bleknade då Eletha kastade sig om. "Ja, hon har styrka som gåva". Han släppte hennes hand tillslut då en tjänare kom in. "Meddela Hektor och Simom att Eletha är dålig, men säg åt de att inye komma hit".

Natten gick och gryningen kom, Eletha låg nu stilla och andades lugnt. Hon var fortfarande blek och lite varm, men det verkade ha gått bra, hon verkade sova lugnt.

Ethan hade tyst suttit i stolen bredvid henne utan att göra något. Han hade mörka ringar under ögonen och var blek. Han väntade bara.

Kayron lindade upp foten, den var inte längre svullen och han la den ner utan upphöjning. "Det är över." log han lugnande mot dem. Han såg in i hennes ögon som han öppnade och hon stönade till. "Giftet är borta, febern bör försvinna inom några dagar. Men hon bör vila minst en vecka." sa han menande.

Ethan drog ett darrigt, lättat andetag. "Tack...Du och Simon har gjort mycket...Kom till mitt kontor sen så kan vi prata mer". Han lyfte upp Eletha i sin famn, han behövde flytta hemnebtill ett bättre rum.

"Ta det försiktigt med henne." sa Keyron och både han och Simon bugade till tack. Eletha hade åter somnat, om hon ens vaknat och rös till då hon inte längre hade täcke om sig.

"Snälla, buga inte, ni är bättre människor än jag, jag borde buga....". Ethan log svagt och kom ut ur rummet och sedan upp till sitt sovrum. Han la Eleyha i sängen och bäddade om henne.

Efter åter några timmar börjar Eletha stönande röra på sig, hon kvider och mumlar något osammanhängande innan hon slår upp ögonen. Hon ligger stilla och försöker komma på vart hon är.

Ethan hade suttit vid hennes sida och nästan somnat då hon vaknade. "Eletha?" mumlade han och strök undan hennes hår. "Eletha! Åh jag har varit så orolig!". Han såg trött och sliten ut.

"Ethan?" sa Eletha hest och såg på honom med feberglänsande ögon.
"Du ser hemsk ut." sa hon med ett litet skratt som fick henne att hosta långt ner i halsen.
"Vatten." bad hon.