prs yehet & kkaebsong

"Men du är hungrig.. du kan väl åtminstone äta lite till?" frågar Joshua och håller fram en matlåda fylld med mat. "Du kan väl ta den också?" kanske det är värdelöst att försöka, att den äldre ska få bli mätt... men lite mer kan väl ändå inte skada?

”Äsch, jag är alltid hungrig”, muttrade tjugoåringen och ställde in matlådan i kylskåpet igen. ”Jag överlever, Joshua..börjar också bli trött”, fortsatte han tyst och sträckte armarna över huvudet med en gäspning. ”Tänker sova hur länge som helat imorgon, så du behöver inte vara orolig över att bli väckt.” Med ett litet leende på de smala läpparna, fumlade han efter nittonåringens hand. Den yngre skulle inte behöva känna sig tvungen att vara vaken längre än nödvändigt.

Joshua flätar ihop sina fingrar med Zihaos och nickar långsamt åt orden, är det säkert det?
"Okejdå... vi får fixa en rejäl frukost till dig imorgonbitti." berättar han och börjar tassa mot trappan. "Jag bryr mig helt ärligt inte om att bli väckt nu... bara att du ska må bra" mumlar nittonåringen och kramar om den komiskt stora handen.

Att Joshua brydde sig så mycket om tjugoåringen var väldigt gulligt och det kändes bra att veta att någon brydde sig. Men samtidigt skulle han inre behöva oroa sig över en så liten sak. Zihao var inte direkt undernärd, utan han var helt enkelt hälsosam. Åtminstone så hälsosam han nu kunde vara.
”Det är okej, Joshua. Jag lovar”, försäkrade han och började dra med sig nittonåringen mot trappan. ”Imorgon ska vi sova länge, okej? Är svintrött.”

"Jo, vi ska sova länge," konstaterar Joshua och nickar för sig själv, medan han tassar upp för trapporna. "Men du ska ändå få mycket frukost." med den meningen slänger han sig ner på sängen och kurar ihop sig, slingrar av sig jeansen så att han kan sova med tjocktröjan.

”Bra, för när allt kommer omkring är jag nog ganska svintrött”, sade Zihao och kvävde en gäspning, innan han kastade sig över Joshua. Myspys. ”Du får bara väcka mig om jag typ stör dig på något sätt”, fortsatte han och kröp ner under det fluffiga täcket. ”Eller om någonting annat händer, typ som om huset skulle bli attackerat elle något..annars vill kag sova. Samma sak gäller ju dig såklart, att jag inte ska väcka dig i onödan.” Sömn var bra grejer det.

Zihaos regler får Joshua att skratta till, även om han är väldigt trött och att det är väldigt plågsamt.
"Mm, om några attackerar huset förväntar jag mig faktiskt att du väcker mig." påpekar nittonåringen med ett roat leende, innan han kryper tätt intill sin fästman, huvudet mot hans bröstkorg. Gud så varmt och bekvämt, plus väldigt välkomnande och säkert.

”Jo, jag hade troligen väckt dig om huset blivit attackerat..tror jag”, viskade Zihao sömnigt och slät ögonlocken med ytterligare en gäspning. ”Hoppas i alla fall att jag hade gjort det..” fortsatte han ännu grötigare innan medvetandet flöt undan och ersattes av drömmar. Eller, drömmarna kom väl inte på direkten, men det kändes liksom som det. Nåja, de handlade i alla fall om bra saker, så som mat och Joshua och gosiga rävar. Väldigt trevligt faktiskt.

Joshua stryker försiktigt tummen över Zihaos kind, och granskar det sömniga ansiktet framför honom.
"Det hoppas jag också." viskar han med ett leende, innan han lämnar en liten puss på den äldres kind. Gud, han är så väldans söt, och ser så lugn och sansad ut. "Sov så gott." Dock säger han det till slutna öron, då Zihao verkar ha somnat, men det spelar ingen roll. Joshua somnar snabbt han också.

Hela den natten låg Zihao och sov som en stock, hela tiden med armarna lindade omkring den yngre. Han gjorde inte direkt mycket som kunde störa Joshua, förutom att dregla en hel del. Men det borde nittonåringen redan vant sig vid, med tanke på att tjugoåringen dreglade varje natt och de hade faktiskt delat säng i mer än ett halvår vid det laget. Fanns det ens någon taktik för att sluta dregla så förbaskat mycket? Med den tanken i huvudet, vaknade han tyvärr. Dumma funderingar..