Life - Lupple & Medi PRS

Hon skrattade och smekte magen.
"Åh du måste vara stolt. Du kommer bli en sådan bra far." Hon log och tog hans hand.
"Men jag är utsvulten"

Han såg på henne, roat. "Klart jag är stolt älskade, men över dig. Över det du bär." Viskade han och såg mot hennes mage. Längtansfullt. "Det är snart klart." Viskade han försäkrande och studerade omeletten. Såg att den var färdig och la över den på en tallrik och gjorde sedan ytterligare en.

Hon log mot honom och började sedan att äta.
"Det är så gott." Hon log svagt.
"Jag hoppas du lagar den här maten ofta. Den är så god." Hon gav honom ett leende.
"Dina barn kommer älska att se dig laga mat." sa hon.
"För du ska väl göra det?"

Gabriel skrattade lite och såg på henne. "Jag är glad att det var gott." Log han och studerade henne äta en stund innan han stirrade ned i stekpannan igen och flinade. " Tror du verkligen de kommer älska det?" Frågade han och nickade sakta. "Absolut." Svarade han.

"Vem kommer inte älska din mat. Du måste lära dig att göra de godaste pannkakorna dock. Pappas pannkakor." sa hon drömmande.
"Så fluffiga men så underbart goda." Hon åt upp maten och log.
"Så vad ska vi göra? "

Han ryckte på axlarna. "Kanske vill de ha mammas fluffiga pannkakor." Sa han leendes och tog med sig sin färdiga omelett till bordet och satte sig. " Jag tänkte äta innan jag gör något annat." Viskade han leendes.

"Åh men jag kommer säga pappas fluffiga pankakor gör dem starka." sa hon mjukt.
"Så vi kommer göra dem tillsammans kanske?" Hon lade huvudet på sned.
"Att vi gör dem och sedan får de se vems pannkaka som är vems?"

Han skrattade roat. "Du är rolig du." Log han lyckligt och skakade lite på huvudet. "Nej vi ska inte införa tävling i deras liv. De alla ska få blomma i sin tid." Viskade han och kramade hennes hand.

"Dåså då är pannkakor din maträtt." Hon log svagt mot honom.
"Om jag inte ska göra all mat." Hon lade huvudet på sned.
"Men då får du städa, tvätta, vika inhandla." Hon log retsamt igen.
"Jag skojar min älskade. Vi ska dela på sysslorna."

Gabriel såg på henne, med road blick och skrattade. " Du styr och ställer så." Flinade han och åt upp sin frukost och ställde undan tallriken och kramade båda hennes händer. " Det är okej. Vi kommer nog lösa det." Viskade han och kysste henne mjukt.