Skriva av sig-tråden

Det är inte normalt, men det måste det inte vara!
Det skulle inte vara kul utan konstigheter! ♥
Vad skulle det vara för kul att leva om man var som alla andra? ♥

lövetAmanda: Nej det är klart att man inte ska behöva utstå det. Men då får manstå upp. Stå upp för sig själv och för andra. Tala om för människor hur det är, och verkligen förklara att någon inte är annorlunda bara för att den inte är hetro. Civilkurage, vi står upp för varandra!

fannyy: Alla förändras, och vissa gör det genom att byta kompiskretsar, och det är det inget fel på. Det är klart att man blir sårad och ledsen när man är den som blir lämnad, det blev jag också. Men man får helt enkelt acceptera att så är det, och att ens vän kanske vill ha det på ett annat sätt än vad man själv vill. Men vet du, jag tycker att du ska ta och snacka med din vän, och berätta hur du känner om detta. Förmodligen är det så att hon absolut inte alls tänker på vad hon gör, utan bara gör vad som känns bra för tillfället. Vi förändras som människor, och det är tyvärr så att det inte går att ändra på, även om man vill det ibland ♥

expelliarmus: Ingen är perfekt, vi gör alla misstag ibland. Men inte finns det en människa i världen som gör allting fel, eller förstår allting. Och om det nu skulle finnas det, så skulle du vara den sista jag ansåg vara den. Mycket kanske går fel just nu, men det har det väl ändå inte alltid gjort? Och tror du verkligen att det alltid kommer att göra det? Du gör mycket rätt här i världen, du fixar mycket, du hjälper mycket. Det är vi många som kan intyga. ♥

Sovsvampen: Men usch, du, inte kul alls. Men vet du, jag kanske låter förfärligt jobbig nu, men all smärta varar inte för evigt. Och den dagen kommer när du får göra som du vill med dina knän. Jag har haft knäproblem och jag vet hur förfärligt det kan vara. Men vet du? Det gick över, det löste sig, det växte bort, dock var det relativt litet. Men du, det kommer att lösa sig och det kommer att bli bra. Smärta är hemsk, men det varar inte för evigt. Klaga på, visa verkligen att du inte vill ha det. Det finns alltid något man kan göra åt det. ♥

Jac: Usch, din stackare, sånt är alltid superjobbit och jätteirriterande. Men du, det vara inte länge mer. Det går över, och när det kommer tillbaka igen så är du ju beredd. Klaga lite på din pappa, och begär ersättning för de där lunchpengarna. ♥

Valmo: Vet du, ibland känner jag att detta börjar låta lite som någon form av mobbning. Och det är verkligen inte okej. Jag tycker verkligen att du ska snacka med någon av dina föräldrar eller en lärare om hur du känner och att det inte känns bra hur de beter sig. En lärare kan till exempel prata med dem så du slipper göra det, och chansen är ju alltid större att du lyssnar på den. Men gråt inte, det blir bättre, låt dig inte tryckas ner, var stark ♥

Hp-aren: Nej men snälla du, det är klart att du inte gör, inte det minsta. Kanske känns det så nu, kanske är det mycket som går fel, men aldrig att det skulle kunna vara så, det är omöjligt. Hata inte dig själv, du är fin och vacker och mycket omtyckt, det ska du veta. ♥

Cara Riddle: Bra ide, gör det. Strunta i de som gör din ledsen, irriterad och arg. De har ingen rätt att göra så. Jag tror att de flesta som påpekar fel inte gör det med meningen, och verkligen inte vill att du ska ta illa upp, men det bara blir så, och det kan vara dåligt nog. Det är klart att allt du gör spelar roll, det spelar så mycket mer roll än vad du tror. ♥

Mimitchi: Usch, sådant är alltid superjobbigt. Men vet du, håll ut nu. I många fall så ordnar det sig i alla fall. Var glad att du får byta lärare inför åttan och inte nian, det är mycket jobbigare. Jag tror att det kommer bli bättre, men om det inte blir det så tycker jag att ni ska tala med era föräldrar, de kan påverka mer än ni tror. Vi hade en mattelärare som var hemsk, så alla i klassen talade med sina föräldrar, och då fick vi byta. Så försök att kämpa vidare genom det. Skolan är inte allt, kanske är den en hel del, men det ordnar sig alltid, det ska du veta ♥

carro78: Vet du vad, tala om för mig vad som inte är normalt. Allting är normalt, pch det är okej att göra saker som är lite random eller spontana utan att det ska vara onormalt. Det var väl bra att det blev en bra bild eller hur? Varva tårar med glädje och trevliga saker, det är så jag tycker att ett liv ska vara!

Sannaaa: Jag önskar att det blir så, jag vill bara hoppas, men det är så svårt. Men tack i alla fall för allt ditt stöd ♥

hyperion: Men blö, det är ju hemskt. Vet du att man kan köpa speciella ryggkliare? De funkar faktiskt väldigt bra. Kanske något att investera i?

ProphecyBat: Men usch, din stackare. Men du, jag tror att det kommer bli bra igen, snart. Det är klart att du ska få vara frisk, det har du all rätt till och verkligen gjort dig förtjänt av. Krya på dig, och jag hoppas och tror på att det blir bättre snart ♥

lillamymin hehe det var min pappas pengar.
Men jag kanske smittade nån/några efter som jag är magsjuk och kräktes (igen) några timmar efter att jag var ute.

lillamymin, tack! Dock är det inte så att vi på något sätt växt ifrån varandra just på det sättet, det är bara det att eftersom jag är så osäker i mig själv har jag lätt att tro att jag aldrig mer kommer vara med henne och förlora mina vänner. Snackade med henne idag, och hon sa att hon tyckte också att det sög att vi inte umgåtts på länge, men jag var borta de två senaste helgerna och vi båda har träningar och läxa. Var med henne idag och nu har vi bara.. rett ut det. Missförstånd bara

Jag tvivlar på att folk ens kommer palla läsa allt jag tänker skriva nu. Och ni som läser lite kommer tycka att jag klagar och inte svara. Men det här är skriva av sig-tråden och jag skriver vad jag vill, right? Jag tänkte i alla fall skriva lite om respekt och om skillnaden mellan skämt och taskigt.

Ja, just nu är det inte så att jag mår dåligt. I dag var en bra dag. Men just ikväll Har jag tänkt igenom lite grejer, och ville dela det här.
För det första är jag är väldigt kort för min ålder, och innan Har det aldrig stört mig. Men folk i min ålder (jag med) Har en tendens att driva med varandras utseende. Skillnaden är att jag och mina närmaste vet när det är nog. Till exempel tror jag att jag fortfarande inte skulle brytt mig om min längd om folk inte gått för långt så ofta. "alla tror att Pygmepuffen är tre år yngre än mig, fast vi är jämngamla haha" säger folk till mig hela tiden. En normal dag skrattar jag bort det, men dom dåliga dagarna blir det omöjligt att glömma vad de sagt. Och då känns det ännu värre när standardskämtet är min klass är 'gingers don't have souls'. Jag är rödhårig, och hatar alla kommentarer om att jag är själlös. När jag mår dåligt över något annat så känns det jobbigt att höra att jag inte Har någon själ.
Så please People, tänk på vad ni säger och hur det kan uppfattas. Att en kommentar om att någon väger för lite är precis lika jobbigt som att höra att man är för tjock. Att alla har dagar då skämt om ens utseende inte är roligt, att man Kanske lika gärna borde vara tyst. Just think before acting, friends ♥

Jag är rädd. Jag är alltid det när jag är ensam. Rädd och ledsen. Och jag vet inte varför.
Jag har aldrig berättat detta för någon förr, men det känns som om jag inte är ensam i min kropp. Att det finns någon eller något annat där inne. Som bara vill komma ut. Det finns inte där när jag är med andra människor, eller i alla fall inte i lika stor grad. Det kommer mest när jag är ensam och har tid att tänka. Därför har jag ofta börjat lyssna på så skrikig musik som möjligt. Det distraherar mig så jag inte kan tänka så mycket. Då kommer inte heller "den andra" fram. När "den andra" är där känns det som om jag skulle kunna göra vad som helst. Det låter ganska coolt på ett sätt. Jag skulle kunna klättra upp för Mount Everest om jag ville. Men jag skulle också kunna göra andra saker. Ibland får jag sånn himla lust att bara hoppa framför en bil. Jag är rädd. För vad jag skulle kunna göra mot mig själv. Jag tror inte jag skulle kunna skada någon annan, men mig själv är en annan sak. Jag har undrat på om jag kanske har någon sorts psykisk sjukdom eller något. Det är en otroligt läskig tanke, men vad ska jag annars tro? Och jag vill inte prata med en psykiatriker. Jag gillar inte ens att prata med en kurator. Jag vill inte. Men jag tror jag i alla fall behöver prata med någon kurator snart någon gång.
Fast jag vill inte.
Tack om ni läste, tack om ni svarar.

Pygmepuffen - är i exakt samma situation, jag är kortare än normalt och får en otrolig massa kommentarer på det. Jag själv vill inte spela på "hej jag är liten och kort" - kortet, men jag märker att folk tycker att det är kul. Inte lätt att få stopp på det, men det går. Prata med dina vänner, de borde ändå förstå, och det tror jag nog att dom gör! Man ska aldrig låtsas att något är okej om man mår dåligt av det egentligen.

Anna Weasley - Jag tycker att du borde prata med någon vuxen om det. Sitter i exakt samma sits, och jag har suttit där länge. Det är lugnt när jag inte är med någon, men så fort jag är själv kommer alla tankar, och jag blir skrämd av mig själv, rädd för min skull.

Jag ville inte heller prata med en kurator eller någon utomstående vuxen men jag insåg att jag kan inte gå runt utan att få prata med någon. När jag hörde ordet "kurator" så tänkte jag att det skulle vara korsförhör, men jag går regelbundet till skolans kurator för att jag själv känner att det är skönt. Inte bara för att prata om jobbiga saker, utan också vardagliga saker. Går även till en samtalsterapeut för att jag ska få ventilera, minst en gång i månaden. Jag är bara ett meddelande bort om du vill prata och inte känner för att skriva ut allt här. Jag vet hur det känns, styrkekram!

Tack. Jag vet att jag inte borde tycka detta, eftersom jag vet hur jobbigt det är, men det känns faktiskt skönt att jag inte är ensam om att känna så.
Extra jobbigt är det eftersom jag bor ensam (för att gå i skolan) så jag är ensam varje kväll. Kan nästan inte komma ihåg hur det är att inte vara rädd. Jag vet att jag borde prata med någon vuxen men jag vågar inte. Vi hade inte direkt någon pålitlig kurator i högstadiet.
Men tack ändå. Och tack för erbjudandet att skriva privat med dig.

Dude jag önskar att jag hade rött hår! Det är så j*vla snyggt! Jag tror absolut inte på att rödhåringa inte har själ, lyssna inte på de och om en blondin säger det kan du svara "blondiner har ingen hjärna". Jag får ofta blickar och kommentarer om min klädstil, har hört "emo" många gånger och en gång "psyko", jag har lärt mig att inte lyssna och låssas som att jag inte bryr mig, det gör så att de som säger det blir sura för att för att jag inte visar att jag bryr mig. Finns om du vill prata! ♥

lillamymin tack så mkt vad snällt av digh att bry dig ♥