prs yehet & kkaebsong

Huvudet faller på sniskan innan Joshua himlar åt den äldres ord.
"Tycker du att min fråga är dum? Din fråga var faktiskt också dum. "Påpekar nittonåringen, ja han tycker verkligen att Zihao är snäll och söt, så det så. "Hmh, jag ser dig definitivt som söt, urgullig faktiskt."

”Bra, för det är jag verkligen”, sade Zihao och sköt ut hakan. ”Enligt dig i alla fall”, fortsatte han och såg ännu mer uppnosig ut. ”Men min fråga var faktiskt inte dum, vet du hur många som har talat om för mig att jag ser ond ut? Typ alla som någonsin har vågat tala med mig!” Tjugoåringen putade med underläppen och grävde ner sig ännu mer hos Joshua, gömde ansiktet i en av de slanka axlarna. Bra, nu orkade han inte ställa sig upp. Det betydde i sin tur att han skulle få gå utan middag.

"Men de har fel." Lägger Joshua till, och tvingar sig upp från sängen, om nu Zihao är hungrig borde de fixa något att äta. Nittonåringen själv har inte heller ätit något på väldigt länge. "Kom, vi tar något att äta.. Kanske vi kan fortsätta på game of Thrones? Det var ett tag sen."

Zihao stönade högljutt och greppade tag om en av Joshuas händer.
”Jo, men jag orkar inte röra på mig. Och tänk om Julian är därnere? Jag är rädd för honom..han är läskig och elak”, knotade tjugoåringen och satte sig motvilligt upp i sängen. Men han var ju samtidigt så förfärligt hungrig och även extremt sugen på te. Så om Joshua nu gick med på att följa med honom ner, var set lika bra att följa med. Annars skulle han kanske bli lämnad alldeles ensam.

"Jösses Zihao, du kan inte vara rädd för honom för evigt." Påpekar Joshua och kramar om den äldres händer, för att sedan dra upp honom på fötter. "Julian är inte elak, dock gör han elaka saker ibland.. Men han kommer inte få röra dig, eller säga något elakt igen, jag lovar. Plus vet han själv att det han sa var fel."

”Tänk om han gör det ändå..” muttrade Zihao och såg lätt ängslig ut. Osäkert följde han efter fästmannen, med den mindre handen i ett aningen för hårt grepp. Han kunde dock inte hindra sig själv, då rädslan gjorde honom extremt olustig. Och även om Joshua försäkrade att Julian inte skulle säga någonting dumt, så kunde han inte lova det. Men snälla Zihao, lägg ner. Du är tjugo år och typ två meter lång, skärp dig.

"Då kastar jag ut honom." Säger Joshua med ett varmt leende, innan han kliver in i det tomma köket. "Klockan är typ två på natten Zihao, ingen är vaken så här sent." Viskar han och lämnar en puss på hans kind. "Vad vill du ha för något?"

”Man vet aldrig, snart kanske Weimin kommer och smyger med en sopkvast och börjar slå på oss”, påpekade Zihao med ett litet skratt och gled ner på en av stolarna runt köksbordet. ”Jag tar samma sak som dig, eller kanske några rester om det finns..det spelar ingen roll så länge det går att äta”, fortsatte han sedan och ryckte på axlarna. Nej, när tjugoåringen var så pass utsvulten som han var vid drt laget, kunde han fan äta i princip vad som helst - och det var inte ens att gå till överdrift.

"Du får rester.. en macka räcker inte åt dig." Mumlar Joshua med hes röst, innan han sätter in maten i mikron. "Jag är inte så hungrig.. så jag tror inte jag tar något." Berättar han innan han lägger upp maten på en tallrik och ställer den framför sin fästman. Wook, modern har alltid varit duktig på det

Det tog en liten stund innan Joshuas ord sjönk in i Zihaos valnötshjärna.
”Men du har itne ätit någonting på hela dagen!” Utbrast han upprört och kollade från maten upp mot Joshua. ”Klart du behöver äta någonting..var inte dum nu”, fortsatte han med smalnade ögon. ”Jag kommer inte tillåta dig att gräva ner dig i samma hål som innan..så antingen äter du eller så..eller så äter inte jag någonting heller.” Bra hot, men förhoppningvis fungerade det.