De utvalda

"Kanske det, men det går nog över snart...". Ethan slog sig ned igen. "Men det kommer inte släppa helt fören hennes bror har åkt..." suckade han.

Eletha kom fram till honom och la armarna om honom. "Ska vi ta och gå en promenad i skogen kanske? Så du får lätta dina sinnen." sa hon mjukt och kysste honom lätt på pannan.

Ethan nickade sakta och slöt ögonen då hon kysste hans panna. "Gärna...". Han reste sig igen och la armarna om henne en stund innan han gick ut ur rummet.

Eletha följde efter honom efter hon både satt på sig dolkar och sitt svärd. Dels för att skydda honom och dels för att hon själv kände sig tryggare, då hon knappt klarade av rent mentalt att vara obeväpnad ensam med Ethan.

Ethan tog inte med sig något utan bara Eletha, hon hade allt, och han kände att han inte behövde vapen eller annat då. Inte ens sin lilla kniv hade han.
Snart var de utanför huset och påväg in mot skogen.

Då de kommit ut på borggården tog hon försiktigt hans hand och snart var de i skogen som låg intill. Fåglarna kvittrade och allt verkade långt och stilla.

Ethan kramade om Elethas hand och då de kommit en bit in slog han sig ned och la sig raklång i gräset.

"Trött?" frågade Eletha men fortsatte in i skogen, hon visste att det fanns ett hallonsnår här i närheten och ville se om de var mogna ännu.

"Lite...". Ethan blundade och njöt av solen och värmen av gräset. Det var härligt väder...Han var glad att han kunde vara ute lite mer med Eletha som hjälp under dagarna.

Eletha nickade, "Vila då." log hon och gick in i skogen. Snart fann hon snåret och fann dem mogna och röda, hon började plocka även om hälften kom i hennes mun med.