De utvalda

Ethan suckade då Simon gick. "Hoppas inte Vinas bror ställer till det...Han brukar alltid klaga och håna mig...". Han hatade det.

Eletha såg på honom. "Varför gör han det då?" frågade hon och ville inte ens se skymten av brodern. Han var en hård och hjärtlös man som älskade att göra illa folk, hon mindes honom allt.

"Jag vet inte, han hatar mig nog för att han inte äger den här gården, även om hans är större". Ethan gnuggade sina tinningar. "Jag tillåter inte att han hånar mig inför mina barn...".

Eletha nickade bara, "Troligen, du är inte rättmätig ägare i hans ögon." sa hon och kom fram till honom och gav honom en kram. "Huvudvärk?" sa hon undrande.

"Ja, så är det nog". Han nickade sedan och kramade henne tillbaka. "Han ger mig huvudvärk...".

Eletha suckade, "Hur illa jag än tycker om Vina är hennes bror värre och jag tycker synd om henne som vuxit upp med honom." sa hon och kysste lätt hans panna.

"Tja, han är ganska snäll mot Vina, han är snällare mot henne och Hektor i alla fall än mot mig": Han ignorerade mest Simon...

"Och Simon?" frågar hon med en slags moderlig instinkt ville hon sin sons bästa, ja Hektor med för den delen även om han hade det lättare.

"Han ignorerar honom, ger Hektor någon gåva men ignorerar bara Simon...". Han hatade hennes bror ännu mer för det.

Elethas ögonmörknade på ett hotfullt vis. "Ska han skapa avundsjuka och osämja mellan bröderna med." sa hon med dov röst.