Förändrad värld Lupple & Medi

Hon dracka v blodet och såg på honom.
"Ska du gå tillbaka? Kanske fixa något så hon kan se på?"

"Det gör jag med. Jag ska inte döpa om dig. Jag skojade." Han bar upp henne och lade henne i sängen och började klä av henne.

Rafael drack upp sitt blod och nickade. "Jag ska." Lovade han och reste sig upp och plockade med sig lite olika saker som hon kunde roa sig med. Bland annat hennes stickning.

Aurora fnissade till och kände hur kroppen pirrade. Lät honom klä av henne och blev nyfiken. Vart tänkte han bita henne?

Hon satt i sängen och lekte sitt hår medan hon stirrade på de vita täcket.

Han kysste henne och började klä av sig själv och lade sig över henne.
"Hummer?"

Rafael gick in till henne och gav över de olika sakerna. "Jag tänkte att dessa kanske kunde göra det roligare för dig." Log han ömt.

Aurora fnissade och kysste honom tillbaka. Hungrigt. "Ja Theodore." Andades hon.

Hon såg på honom och sken upp. Tog emot korgen.
"Mina sticksaker!" sa hon och sken upp. Hon såg på dem och tog upp och började på något nytt.

Han började kyssa henne och smekte hennes kropp.

Han skrattade lågt. "Dina sticksaker." Viskade han och satte sig intresserat bredvid och iakttog hennes handarbete.

Lathan såg på Alexander. "Så bror, är det sant att du tänker åka iväg?" Viskade Lathan på ett uråldigt språk som barnen inte kunde. Alexander suckade tungt. "Jag känner att jag måste. Om vi ska befria dessa kliniker så måste jag göra min del. För de som är där inne." Viskade han tillbaka. Lathan såg oroligt på honom. "Broder. "Viskade han.

Hon såg på honom och visade upp.
"Jag hörde att bebisar kommer. Kanske kan sticka något till dem?" Frågade hon och log stort.
"Så mysigt."

Maria såg på honom och suckade.
"Kanske du ska vänta lite tills Rhiiannon är lite piggare? med allt blod och sedan koppla loss henne? Hon är ju ditt ansvar trots allt."

"Ja de ska bo här över natten." Log han. "En jättebra idé. Tror det är två flickor och en pojke." Log han.


Alexander nickade sakta. "Självklart kommer jag vänta tills både Rhiannon och Charles är botade." Viskade han. "Jag kan inte lämna dem. Jag tänkte inte lämna dem." Förklarade han och Lathan svalde hårt. "Du kan inte åka själv. Det kommer inte vara säkert. Vi kommer få starkt motstånd när vi stänger klinikerna. Många medhjälpare också men många motståndare." Viskade Lathan.

"Då kanske jag kan sticka någon filt eller kanske om jag hade mindre nålar.. så kunde jag sticka strumpor." Hon log.
"Kanske små tröjor? Om jag hinner göra så snabbt."


Maria log och såg Miriam komma in.
"Åh där är ni."

Han nickade sakta. Förstod inte riktigt alls vad hon pratade om. "Du måste vara tydlig med vad du behöver." Förklarade han ömt.


Alexander såg på Lathan. "Jag kan inte ta med mig dig. Du kommer ha andra plikter. Jag kan nog övertyga Laura." Viskade han och Lathan svalde hårt. "Jag gillar inte detta." Mumlade han.