prs yehet & kkaebsong

Även om det kanske inte är så optimalt, så finner Joshua den äldres gnällande ytterst bedårande. Jo, det verkar som att han har väldigt ont, och vill gosa.. vilket nittonåringen inte har några som helst problem med. Jättebebis är en rätt bra beskrivning av Zihao. Försiktigt gräver Joshua ner sitt ansikte i den andres nacke, och gäspar tyst. Kanske är dags att sova lite? Han har verkligen ingen aning om vad klockan kan tänkas vara..

”Hur kan du bara förlåta honom sådär?” Undrade Yaosu plötsligt och betraktade Joshua med vaksamma ögon. ”Han bröt din näsa, Joshua..du borde inte sitta och gosa med honom som om ingenting hänt. Alla handlingar har konsekvenser, på ett eller annat sätt”, knorrade han och skakade irriterat på huvudet. ”Nej, jag kan inte titta på det här, det är bara fel..grovt fel”, fortsatte han och började röra sig mot trappan.
”För en gångs skull har han faktiskt rätt! Lustigt va?” Sköt Weimin in nästan genast därefter.

Med rynkade ögonbryn låter Joshua blicken glida mellan de två bröderna som stört hans sömn. Vad fan?
"Han råkade sparka mig, okej? Olyckshändelser inträffar." det är inte som att det är första gången som Zihao hoppat på honom.. nej, det har hänt ett x antal gånger. "Visserligen var det inte särskilt hyfsat, eller okej för den delen att han hoppade på dig, men att kalla sin bror du i huvudet och en idiot, när han redan har förbaskat mycket självhat, gör ingenting bättre för honom. Ilskeproblem kan man jobba med, men det är svårt när folk konstant säger saker som triggar igång det." skyddar nittonåringen och skakar lätt på huvudet åt de två bröderna, herregud.

I några ynka sekunder, stannade Yaosu till i trappan och vände sig om för att betrakta turturduvorna. För en gångs skull var ögonen faktiskt sorgsna och underläppen darrade lätt.
”Förlåt, jag tänkte inte så långt”, mumlade han och sneglade kort ner på sina fötter innan han vände på klacken och skyndade upp för resten av trappstegen. Även Weimin såg lätt skamsen ut. Samtidigt som han febrilt gnagde sig själv i läppen, lade han undan boken och kröp över till Joshua och Zihao.
”Okej, det är faktiskt sant..förlåt”, mumlade han och grävde bestämt ner sig mellan lurvbollen och nittonåringen. Han var ju fan nästan värre än de själva var med varandra. Herregud.

Med ett litet leende kramar Joshua om sjuttonåringen, man tänker inte på allt hela tiden.
"Ingenting att be om ursäkt över." försäkrar han, innan han bestämmer sig för att skifta än en gång. Med en liten gäspning kryper han ihop intill Weimin, slickar lätt på hans kind innan han kurar ner sig hos sin fästman, och sin fästmans bror.. Jösses vad mycket de gosar med varandra.

Gräddbakelsen log förtjust och drog dem båda tätt intill sig. Han gäspade stort och länge för att därefter nästan genast somna. Skulle sanningen fram så var Zihao också extremt trött, men han hade ju så förbaskat ont överallt, efter Weimins lilla frånsägelse. Med stora, glansiga ögon, slickade han nittonåringen över nosen och sedan vidare över huvudet. Jo, den yngre var tvungen att lukta som tjugoåringen. När han slutligen kände sig klar, borrade han bestämt ner nosen i den mjuka pälsen och slät prövande ögonen. Hade han lyckats somna under gårdagskvällen kunde han faktiskt somna där och då också.

Med ett litet gnällande försöker Joshua att få tag på den äldres nos med sina tassar, visserligen är det skönt att få pälsen ren, men inte när han vill sova! Försiktigt låter han sin lilla mun lämna en puss på Zihaos, ytterst gulligt. Han lägger sig ner tillrätta hos sin fästman, kroppen gömmer sig under Zihaos tjocka päls, innan han låter sig själv sluta ögonlocken. Även om nu Yaosu är där uppe, aningen nedstämd, så måste han få sin sömn. De får ställa saker och ting till rätta senare. Och med den tanken, somnar lurvbollen.

Hur länge låg de där och sussade? En timme? Nej, defintivt mer. När Zihao vaknade var det mörkt utanför fönstret och regnet smattrade hårt mot rutorna. Regn..igen? Det slutade ju nästan aldrig regna. Hade vädret påverkats av dödsätarnas och Voldemorts framgång? Skulle det alltid vara så nedrans dystert den närmaste framtiden? Bara tanken fick honom att rysa riktigt ordentligt, vilket i sin tur väckte Weimin som klagade högljutt.
”Åh, Zihao..varför?” Gnällde han missnöjt och grävde ner sig ännu mer hos turturduvorna. ”Jag vill sova. Ligg stilla, du är typ den perfekta kudden och Joshua den bästa nallebjörnen.”

Jo, Zihaos rysande får även Joshua att vakna till. Trött låter han blicken glida mellan bröderna, jo Weimin är lite bortskämd när det kommer till mys också... men nittonåringen har faktiskt ingenting att säga om det. Med en liten gäspning tassar han omkring på sjuttonåringens mage, innan han faller ner tillrätta med ansiktet gömt vid tassarna. Ena tassen håller kvar i Zihaos ena tass, försöker hålla honom lite stilla så att de kan somna om igen.

Men Zihao ville faktiskt inte somna om igen. Han hade alldeles förskräckligt ont i huvudet och ville helst av allt bara gosa ner sig med Joshua. Visserligen hade han ingenting att Weimin låg emellan dem, eller att nittonåringen gav den yngstas av dem en massa uppmärksamhet. Däremot vile tjugoåringen ha fästmannen för sig själv, så att han kunde irritera honom rikrigt ordentligt. Bestämt, gled han ur den yngre broderns grepp och bet tag om en av de små tassarna, bara för att börja dra i den försiktigt. Hallå, jag vill störa dig.