Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg upp från teven och sträckte sig efter honom.
"Åh hej min älskade." Viskade hon.
"Skulle du kunna massera mina ärr sen? De svider så." Hon skakade på huvudet.

"Jag vet. Men smäkta är bra om det kommer från dig." han blev genast röd som en tomat när han sagt detta och såg bort.
"Jag gillar det."

Gabriel såg på henne och satte sig i soffan och drog upp henne i sitt knä. "Nära." Bad han och pussade hennes kind. " Absolut, om du tror att det skulle hjälpa." Viskade han försiktigt. "Kanske gör det värre." Sa han oroligt.


Mi fnissade tyst och såg mot honom. Såg hur han vände bort blicken och smekte hans kind sakta. "Jag vet älskling, jag vet. "Viskade hon ömt. "Jag gillar att du erkänner det." Viskade hon och lät läpparna fortsätta att undersöka hans kropp. Hon nafsade lätt här och var och jobbade sig nedåt.

"Om det blir värre säger jag til. Men ska jag vara helt ärlig så tror jag det blir bättre. Det blir faktiskt bätter om vi inte är nära men den tanken är rena tortyren för mig. Säkert för dig med."

Han log mot henne och sedan slöt han ögonen.
"Du har gett mig så mycket så ärlighet är något jag måste vara mot dig"

Gabriel nickade sakta. "Säg till om det blir värre." Instämde han och svalde sedan. "Jag vill inte vara långt ifrån dig." Viskade han och smekte henne över håret. "Jag är ledsen. Det är på grund av mig de svider." Viskade han sorgset. Slöt sina ögon och försökte samla sig. Försökte hålla känslorna för fullmånen till sig själv. Han hoppades att det skulle hjälpa henne.

Hon kände att han slappnade av mer och mer. "Du lyckas." Viskade hon ömt och kysste honom ned över låren och uppåt igen. När han var som mest avslappnad lät hon sina tänder sjunka ned i hans ljumske och hon började dricka.

"Det är inte ditt fel. Det var någon som gjorde så jag gick ut den gången." sa hon och åt upp.
"Så ska vi återvända till grottan?" Viskade hon och log mjukt.
"Du får gärna stoppa om mig. Sätta på nattljuden så sover vi så."


Han log och pep till. Det gjorde inte ont när hon bet. Det sved bara lite men det var så att han kunde tolerera det.

Han såg på henne och log svagt. "Jag vet älskade. Det jag menar är att det är mitt fel att de svider just nu." Förtydligade han och nickade. "Till grottan." Log han. "Gå och borsta tänderna." Uppmanade han innan han bar bort henne från sitt knä och tog disken till diskmaskinen.

Det var svårt att sluta, det var så fruktansvärt gott men hon drog sig bort efter en stund och såg på honom. Med fingrarna trycka mot bettet. "Ska jag läka det?" Frågade hon ömt.

Hon log och reste sig upp efter ställt bort koppen.
"Jag ska borsta tänderna." sa hon och försvann upp. Hon borstade även håret innan hon gick mot vargarnas rum.

Han nickade.
"Gärna. Det svider om jag går och det blir inte bra." Han log.
Han smekte hennes kind.
"Även om jag älskar de så är alla inte bra."

Han log och tog sig till vargrummet och bäddade i ordning och släckte ned och satte igång nattlampan- månen och ljuden från skogen och skiftade ivrigt form. Han kunde inte hindra sig själv.


Mi flinade lite och nickade. " Jag förstår. "Viskade hon och rös av hans smekning och bet med blixtsnabba rörelser hål i sitt finger och drog det över hans sår och såg det läka samtidigt som hennes gjorde det. Hon grenslade honom och smekte honom över bröstkorgen. "Hur mår du?" Frågade hon leendes.

Hon kom snart in med sin stora pyjamas och lade sig vid hans sida.
"Åh du är så vacker." Hoon kysste hans nos mjukt.
"Vakar du över mig så inget händer oss? Vem vet vad natten kan göra."

Han smekte hennes kind och log mjukt.
"Jag mår bra. Lite öm men jag är säker att det går över om jag får en ensam kyss." han tog hennes händer.

Han såg på henne med lyckliga ögon när hon kom in med sin pyjamas. Han pressade sin nos mot henne och lyckan syntes tydligt. Sedan blev han mer allvarlig och nickade. La sig vid hennes sida och skyddade henne med sin kropp.

Hon log och nickade. "Det är bra." Viskade hon och smekte honom över halsen och kysste honom försiktigt, kärleksfullt. Lät honom hålla hennes händer och kramade hans mjukt.