prs yehet & kkaebsong

Joshua nickar lätt med huvudet mot kudden, kanske det är bäst att ligga lågt, vad vet han. Kanske hans vänner skulle göra som Samuel och svika hobom. Sextonåringen ruskar på huvudet åt sig själv, låter luggen hamna lite hur som på pannan, så får han inte tänka. De må kanske inte gilla den äldre, men de skulle ju inte göra så mot sin vän.
"Jag antar det.." mumlar Joshua och granskar ansiktet ovanför sitt egna. "Tycker de ogillar dig med all rätt, baserat på att de inte vet hur snäll du varit de senaste dagarna."

Det låg någonting i det Joshua sa, men han var fortfarande ganska så osäker på om deras uppfattning skulle ändrats speciellt mycket, även om de vetat hur hyggligt han betett sig under de föregångna dagarna. Zihao hade förty ändå betett sig djävulskt under de senaste åren och sådant glömde folk inte direkt på några få dagar.
"För att vara helt ärlig tvivlar jag på att de skulle tyckt om mig något mer", sade han och föste undan den yngre lugg som ramlat ner i ögonen på honom. "De ser mig nog lite som någon slags demon, skulle jag nog kunna tänka mig."

Kanske Zihao har en poäng, vännerna skulle inte välkomna eleven med öppna armar, definitivt inte. Terroriseringen har haft många följder, inte bara för Joshua, utan också för hans vänner.
"Ge dem sin tid.. De är inte så trångsynta, förutom Julian kanske.." förklarar Joshua, men han vet mycket väl att Julian bara vill sin väns bästa. " Men det betyder inte att de skulle skvallra."

"Jag tror inte att de kommer ändra sin åsikt i det första taget", påpekade Zihao. "Däremot kan de inte hindra mig från att göra såhär", fortsatte han och gav Joshua en puss på pannan. "Eller såhär och såhär och såhär." Sjuttonåringen överöste den andre med små kyssar över hela ansiktet, samtidigt som han snodde armarna om honom. Nu var det kört för evigt, han skulle aldrig kunna sova ensam längre.

"Det kommer de definitivt inte att göra," viskar Joshua som svar, det är lite typiskt men vännerna har trots allt all rätt att oroa sig. Med tanke på de senaste åren. Sextonåringen hade trött att de haft rätt hela tiden för bara en timme sedan. När Zihao sedan börjar lämna små pussar över hela ansiktet kan Joshua inte undgå att skratta. "Vet du hur sjukt kitlig jag är? Det där kittlas som satan," påpekar han och kramar den äldre tillbaka.

Ibland undrade Zihao hur Joshua riktigt tänkte. Nu hade han till exempel tillhandahållit sjuttonåringen med information han defintivt kunde använda för att irritera den andre.
”Tack för att du berättade det”, sade han med ett flin och förde långsamt de smala fingrarna mot den yngres mage där han började peta omkring. ”Du kommer ångra att du någonsin berättade det där för mig.” Det var först då som han insett hur smal Joshua egentligen var, men det var lika bra att hålla käft om det tills vidare.

Ögonblicket Joshua inser hur den äldre tänker blänger han strängt på Zihao.
"Jag berättade för att jag trodde att du var bättre än att utnyttja det." Mumlar sextonåringen, kvider till när den andra eleven börjar peta med fingrarna och försöker att hålla skratten inne. "Jag ångrar mig redan, sluta" gnäller han mellan sina skratt, försöker att slingra sig ur Zihaos grepp.

”Stackars Joshua, du tror att jag är en hundra gånger bättre människa än vad jag egentligen är”, kvittrade Zihao och fångade in sextonåringen som försökte rymma. Han slutade upp med kittlandet och drog istället in honom i sin famn, där han övergick till att pussa den yngre i ansiktet istället.
”Sluta försöka komma undan, jag vet att du tycker om det”, mumlade han och log nöjt.

Joshua tar några andetag efter kittlandets slut innan han återgår till att blänga på den andre.
"Jo, så fel jag hade," påpekar han, märker hur det är alldeles förgäves att försöka smita från den äldres grepp. Men när Zihao gör något förvånande, och drar in honom i sin famn för att pussa honom än en gång, ler han lite för dig själv. Joshua känner sig säker där, vilket förvånar honom något oändligt. "Pussarna är bättre än kittlandet" erkänner Joshua och försöker kittla den äldre i magen.

Zihao slutade genast att pussa Joshua, när sextonåringen attackerade hans egen mage. Med ett tjut, knuffade han bort den andre från sin famn och höll sig om magen. Att säga att han var kittlig, var en massiv underbedrift.
”Men åh”, gnällde han och blängde på angriparen. ”Vi som hade det så otroligt bra där vi satt.” Han skakade på huvudet med ett blekt leende. Så, båda var alltså kittliga? Det adderade åtminstone till listan av saker de hade gemensamt.