wolfy & rollspelare prs

Han såg fundersamt på henne men sa ingenting utan nickade istället. Han öppnade dörren för att vända sig mot beskyddaren som stod utanför, pratade med låg röst och gav honom order om att se till att Cleo inte försvann iväg någonstans ensam. Ville hon hem så skulle någon följa med henne, oavsett vad hon själv ville och tyckte om saken.

Cleo svalde hårt då hon såg honom prata med en beskyddare, antog att han sa något om att hon inte fick lämna huset. Hon motstod lusten att smälla till Jonathan och gick ut från rummet. Hon gick dock inte rakt till gästrummet utan började gå neråt, hon var ganska hungrig och där nere kanske dom inte riktigt visste att hon hade utegångsförbud av Jonathan.

Jonathan kastade en blick efter Cleo innan han gick in på sitt rum igen. Det spelade ingen roll hur sur hon var på honom eller hur gärna hon ville därifrån, han tänkte se till att hon var säker och behövde han skicka ett dussin beskyddare med henne så gjorde han det med glädje. I ögonvrån såg han beskyddaren ta upp sin walkie talkie, kommunicerade med andra via den.

Cleo hittade köket ganska snabbt och log nöjt då det verkade finnas vanlig mat då hon såg några äta, antog att de var beskyddare. Hon var otroligt blyg och nervös runt människor hon inte kände så hon visste inte riktigt hur hon skulle fråga om skjuts. Hon öppnade kylskåpet och rynkade lite på pannan då hon inte riktigt visste vad hon ville ha. Hon tog ut mjölk och letade en stund efter flingor, hon log nöjt när hon hittade rätt. Hon suckade högt då hon var tvungen att hitta en skål också. Hon rynkade på pannan då en av beskyddarna räckte över en ren skål med ett flin på läpparna.
"Tack." sade hon försiktigt och tog emot skålen. Hon hällde i sina flingor och mjölk innan hon satte sig ner. Märkte att beskyddaren även ställt fram en sked åt henne.

Någon lugn och ro hade han inte i sitt huvud. Han gick av och an på rummet, funderade på vad han kunde ha sagt och gjort annorlunda. Han ville inte att hon skulle vara arg på honom även om han bra förstod varför hon kände som hon gjorde.

Cleo åt lite under tystnad och höll blicken på sin skål, det skrämde henne en aning att alla där var någon typ utav vampyrer medan hon själv var en vanlig och tråkig människa. Det tog henne en stund innan hon kände sig tillräckligt modig för att fråga om skjuts.
"Ehm, ingen av er ska åka in mot stan eller?" frågade hon försiktigt och tittade osäkert upp. Hon visste inte riktigt varför men hon förväntade sig det värsta, att de skulle skratta och säga att de inte alls hade tid med henne.

Jonathan hatade att känna sig maktlös och att inte veta vad han skulle göra. Han hatade att känslor skulle skapa så stora problem och han hatade att han förstört det enda bra som hade hänt honom på en tid. Med långa och tysta steg gick han nerför trapporna och såg sig om. Var kunde hon ha tagit vägen? Han stannade upp för att lyssna efter röster och började gå mot köket då han förstått att hon var där.
”Nej,” började en av de yngre beskyddarna, ”men vad gäller ditt ärende?” Han var ganska oerfaren och inte lika sträng med regler som en del andra var.

Cleo log stort mot den enda av dom som verkade bry sig om hennes närvaro. Den hjälpsamma hade gått nånstans.
"Jag vill åka hem bara, ehm, Jonathan sa att jag inte skulle åka själv oså men annars så går det bra med en taxi." sade hon och log så sött som hon kunde mot killen, han var ju inte alls mycket äldre än henne så hon hoppades att hon skulle kunna charma till sig skjuts hem.

Beskyddaren nickade ivrigt. Givetvis skulle han ge henne skjuts, speciellt om Jonathan hade sagt att hon inte skulle någonstans på egen hand. Han vände blicken mot dörröppningen då han kände en ny närvaro i rummet och harklade sig lätt.
”Cleo, kan du följa med en stund innan du åker?” frågade Jonathan och gjorde en gest mot trappan. Han ville prata med henne ännu.

Cleo log mot killen innan hon blängde på Jonathan. Hon ville bara hem, varför skulle han störa? Hon tog sin skål och reste sig upp. Hon gav beskyddaren ett leende till innan hon gick mot trappan.
"Vad vill du nu?" muttrade hon och fortsatte upp för trappan.