D.A:s rollspel

Jag vaknade med en så stor smärta i såret på magen att jag inte kunde andas. Det var värre än jag trodde. jag famlade efter en sliten hårslinga som jag brukade snurra om fingret när jag var stressad. Jag hittade den inte. Jag sökte upp mot huvudet och upptäckte till min stora panik att det var klippt i kort, ojämn page en liten bit under öronen. Jag kände på det och det var strävt. På nattduks bordet låg min ljusblåa fickspegel som jag haft i min byxficka. Jag öppnade den och såg att mitt hår var korpsvart och mina ögon var isblå, som Joes! men det var ändå jag mitt ansikte och mina fräknar. Jag kände hur tårarna rullade ner längst mina kinder.

(Är det en dröm eller inte?)

nope det var madame pomfree som klippt det för en alf brände det och hade sedan skickat en förbannelse på mig som ingen märkte då och började verka efter fem timmar och altid skulle stanna

Jag ligger i sjukhusflygeln. I sängen mitt emellan Draco och Luna. Varje gång jag andas bränner det som eld i mina lungor. Jag har ett djupt jack i ena kinden. Jag slår upp ögonen. Hela min kropp värker.

Jag ligger i sjuksalen, kommer inte ihåg någonting. Allt är förvirrande. Jag ser mig själv i en spegel, jag ser hemsk ut och blodig.

Jag hörde något en bit bort från mig och det första jag såg var kort svart hår som jag inte kände igen, men vem kunde det va? När hon kollade up så såg jag att det var Luna men, hon hade ... Likadana ögon som jag, men hur? "Lu-Luna?" Sa jag osäkert. Jag visste att hon kände sig förkrossad för hennes hår hade alltid givit henne en säkerhet men Joe visste inte hur han skulle kunna hjälpa och det var det som gjorde mest ont. Han försökte komma på olika formler men han kom inte på någon som skulle kunna hjälpa det här omständigheterna.

Vi är i alla fall lika sa jag, och försökte le mot Joe men det var omöjligt och allt slutade i störtgråt

Jag satte mig på hennes säng och kramade om henne tröstande. "Jag ska hitta ett sett att få tillbaks ditt utseende jag lovat Luna, jag lovar" sa jag till henne bestämt, jag var tvungen att fixa tillbaks henne hur mycket det än tog.

Jag vaknade till i sjukhusflygeln. Jag öppnade hastigt ögonen och stirrade upp i taket. Sen stängde jag ögonen och försökte andas djupt in genom näsan, men det kändes tungt att andas.

Jag öppnade ögonen och det gjorde ont i hela kroppen, men det kändes skönt att ligga ner, jag såg mig omkring alla låg i egna sängar förutom Joe som tröstade Luna, eller var det Luna? Jo det var det hon hade bara svart kort hår.
Brevid mig låg Freddy, hon sov men andades när jag såg mig omkring så andades alla, tack och lov hade ingen dött, men Hermione, Rubin, Luna och Draco såg ut att vara värst.
Jag såg att Freddy började vakna till lite, jag såg på henne och sa,
- Tack och lov att alla lever
- Mmm, fick jag till svar.
Freddy var svag och behövde sova, så jag lät henne vara, istället kom Joe imot mig, men varför?