The Maze Runner [Privat J_J & Alexandra Hagström

Minho log emot henne. "jag kommer om några minuter ska undersöka lite" sa han oc hguck

Nicky undersökte stället lite med blicken. "ska nog gå och sova e trött och kunde inte somna i helikoptern" Sa hon

Beca nickade och föll in i en orolig sömn.

Gally nickade.

Minho kom eter undersökt och la sig ner hos hene och suckar tyst och putar till henne så hon skulle vakna

Nicky kollade runt lite och granskade igen "ska du undesöka stället eller för om du vill får du sova hos mig." Sa hon och kollade upp på honom, sanningen hon kände något var på gång detta var just the begin.

- Jag sover hos dig, sa Gally.

Beca vaknade och vände sig mot Minho.

Minho kollade på henne "du lugna dig" sa han tyst och strök henneöver kinden.

Nicky log till "okej kom då" sa hon och letade rätt på ett tomt hus med säng och la sig försitkgit i sängen

Gally kröp ner bredvid henne.

Beca kröp ihop intill honom.
- Jag ser hur Chuck blir skjuten, sa hon tyst och tårarna började rinna.

Nicky la sig tyst till rätta och kurade ihop sig och la försitkigt huuvdet på hans bröstkorg och suckar tyst. "en sak, jag vill typ bara ha ett normalt liv men något e påväg att hända" mumlae hon fram till Gally.


Minho strök henne över yggen. "han gjorde det för att rädda dig, Nicky kommer full följa hans uppdrag hon lämnar figuren han smidde på varje dag till ahs familj" sa han tyst

Gally höll om henne.

Beca kollade på honom.
- Jag vet och jag är tacksam för att han räddade mig, sa hon.

Nicky slöt sina ögon . "Väck mig om det händer något"mumlade hon tyst och somnade snart.

Minho kolalde på hene. "Det ska du han kommer minnas ingen kommer glömma honom som sagt någon kommer alltid dö av oss" Sa han.

Gally höll om henne.

Beca höll för öronen.
- Säg inte så inser du inte att nästa gång kan det vara du, sa hon tyst.
- Eller så är det jag som dör, sa hon.