Prs hungergames

Jag kollade på henne.

Lissy:
Då bestämmer jag mig. Jag ska inte vara ledsen mer. Jag ska kämpa in i slutet.
Jag tar min båge och ställer mig upp. När jag gjör det känns det som att någon bryter mig på mitten men jag bryr mig inte. Jag kollar ut och det har slutat snöa fast hela arenan har fortfarande ett stort snö täcke.
Jag tar på mig ryggsäcken och knyter filten på den
" Jag tänker inte stanna här mer."
Säger jag
" Följer du med eller stannar du i trädet?"
Frågar jag

- Vad tror du? Frågade jag och ställde mig bakom henne.
- Säg vart vi ska, sa jag.

Lissy:
" Vi får väll se."
Säger jag och börjar gå.
Det är som att sticka in en miljard nålar i mitt ben men jag går vidare utan att röra en min.

Jag går efter henne.

Lissy:
En kille hoppar fram från en buske. Han är storväxt och mycket muskulös han har ljust stripigt hår och gröna kalla ögon.
" Hej sötnos."
Säger han och pressar kniven mot mitt hjärta fast jag håller emot med andra armen och pressar även jag kniven mot hans hjärta

Jag stannade.
- Lissy, sa jag.

Lissy:
Jag orkar inte hålla länge till och det märker han tydligen.
" Trött i armen?"
Frågar han och jag pressar undan hand arm med all min sista kraft men han skär ett djupt sår i min skadade arm när han faller.
Jag skulle aldrig klara av att döda någon som är så hjälplös att han eller hon ligger på rygg så jag börjar springa.

Jag dödade honom och sprang efter henne.

Lissy:
Jag stannade vi ett träd och pustade ut det blödde floder från min höger arm och jag drog loss en bit av tröjan och knöt den hårt runt såret.
Sen började jag klättra.