The Beauty and the Womanizer

Jack imponerades av Stella, hur kunde hon göra så på en häst? Han kunde slåss från hästryggen, det var allt. Han sa något då han såg en person längre fram.
Snabbt tog han sig dit, men det var bara en vanlig tiggare ute på vägarna.

Stella såg efter honom och funderade om hon skulle stå på händer men hade inte riktigt fått kläm på det ännu och hon fick det göra då Juvel stod stilla.
Hon såg efter tiggaren då vagnarna passerade honom. Hon hade det bra, mat var dag, värme, säng, kläder och Juvel som hon höll kär.
Hon väntade att Jack skulle komma åter och log då han kom, hon gilla de honom.
"Om du tar och tvättar dig efter middagen kan jag smörja in dina ärr innan du går till vila." sa hon enkelt.

Jack såg efter tiggaren han med men gjorde inget, han var bara ofarlig och fattig. Han red tillbaka till Stella.
"Kan du? Tack" log han sedan och blev på bättre humör, han gillade inte sina ärr, han ville att de och minnena skulle blekna. Men ha n skulle alltid känna dem.

Snart började det skymma och de hittade en glänta längst vägen. Stella gav sin häst till en av de män som skulle vattna och ryckta hästarna och hon gick för att ordna med maten åt alla med kvinnorna.

Jack hoppade av hingsten och började ge honom mat och vatten samt rykta honom. Han lät honom sedan ströva fritt innan han hjälpte till att ta fram några filtar till småbarnen och han fick även med sig en han kanske kunde ge till Stella.

Snart doftade det gott av nybakat bröd samt kött och potatisgryta. Männen serverades, Stella kom fram med mat till Jack med ett leende, fortsatte att servera innan hon kom och satte sig vid honom med mat i handen då alla fått.

Jack tog tacksamt emot maten och hade redan ätit upp då hon kom tillbaka. Han bredde ut filten över dem då det blev kallare på kvällen. "Vilken dag" mumlade han, hans första som fri.

Stella drog de bara fötterna under filten och var tacksam för hans vänlighet och värmen filten innegav.
"Tack." log hon åt honom och började äta, då hon var ordentligt hungrig och det fanns bra med mat kvar.
"Hur trivs du då?" sa hon mellan tuggorna.

Jack log och slöt ögonen lät. "Bra, det är bättre här, även om det verkar vara väldigt mycket resande". Han var trött efter sin första dag och längtade tills de var framme.

"Det är bara resande, vi är inte bosatta, vi får det inte." sa hon, åt upp och kröp om än motvilligt ur den varma filten för att diska.
"Sover du i en av vagnarna eller här?" frågar hon innan hon går då hon skulle hjälpa honom med ärren. De kunde alla sova i vagnar och de flesta gjorde det men på somrarna kunde det vara skönt att sova ute med.