PRS(Dragon Fantasy)

(Gör det nu xD)

Efter den kommande veckan blev Ina stadigt bättre. Hon åt upp sig och handleden var nu täckt med ett fult ärr. Hennes hår var fortfarande spretigt och hade hon på sig byxor och skjorta och snörat sig platt. Nu skulle de ut på sjön, hon och Stefan.

Stefan hade fixat jobb på ett stor handelsskepp. Han skulle skura ute på däcken och Ina jobba i köket.
Nu var Stefan påväg upp på båten med henne och log. Nu var de äntligen påväg,

Ina log, hon kände doften av havet och skulle äntligen få komma ut igen. Snart var de framme och hon såg på Stefan,
"Kom ihåg att jag är Ian här inte Ina." sa hon tyst. Hon ville hellre vara man än kvinna på ett skepp, man klarade sig bättre då.
"Och kom ihåg att lyda." påminde hon.

"Jag ska lyda" muttrade Stefan. Han såg inte fram emot den delen alls. Han hade aldrig lydigt någon i hela sitt liv, knappt sina föräldrar ens. Han gick ombord och kaptenen kom fram till dem. "Ni måste vara pojkarna som ska arbeta här! Sätt igång och arbeta!".

Ina nickade och tog sin påse över axeln där hon hade sina tillhörigheter och gick ner till köket. Där mötte hon kocken som satte henne på att skala potatis.

Stefan fick en hink med vatten och en mopp och började skura golvet. Det verkade gå bra tills en av männen som skulle med gick förbi och välte ut hinken med vatten. "Hey!" sa Stefan irriterat. "Torka upp det där!". Han hade precis svappat där vattnet nu var.
Mannen flinade bara. "Det tänker jag inte göra, det är ditt jobb pojkspoling". De började kasta ord till varandra, sedan slag och snart var de förfullt i ett slagsmål.

Ina hade kommit upp med potatiskal hon skulle slänga över relingen och såg det hela.
"Stefan." sa Ina skarpt och utbytte ögonkast med en av männen och med hjälp av två andra skiljde hon dem åt.
"Är du helt från vettet?" fräste Ina åt honom, hon var arg men mest orolig.

Stefan hörde Inas röst men brydde sig inte utan fortsatte bara slåss. Dock hade han inget val att sluta då två andra män skiljde dem åt. Han blängde på mannen och såg sedan på Ina. Hans läpp och näsa blödde.

"Vad sa jag till dig?" sa Ina bara men hennes ögon undertryckte ilska mot honom.
"Kom här." sa hon och gick fram till relingen, hon drog upp vatten så han kunde tvätta sig.
Hon hade redan sjöben och gick säkert över skeppets gungande och var inte sjösjuk men så var hon född på sjön med.
"Här." sa hon och pekade på hinken med vatten.
"Det är saltvatten, det kommer att svida, drick det inte." sa hon med allvar åt honom.

Stefans gång var med vinglande och osäker då han nästan aldrig varit på havet. Han tog emot hinken och började tvätta sig, svor då det sved men blodet försvann. Hans läpp var sprucken men annars var han okej.