Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nicolai vänder sig om och ser på henne, han nickar och ler innan han fortsätter i till matsalen.
- Abigale! Ropar han, Abigale är i matsalen inom bara några sekunder.
- Servera middagen. Säger han till henne och hon nickar.
- Självklart herr Blackwood. Säger hon och går tillbaka in till köket. Nicolai sätter sig på kortsidan av bordet, han pekar på stolen på hans höger sida. På långsidan av bordet och säger till Scarlett,
- Kom och sätt dig.

Hon går försiktigt fram och sätter sig vid hans sida och hon lägger huvudet på sned så en hårslinga rymmer från gårdagens uppsättning och ramlar i hennes ansikte.
- Jag hade det väldigt trevligt igår. Kan vi göra om det snart?

Nicolai ler mot flickan,
- Klart vi kan, men imorgon ska vi rida för det kommer vara mulet imorgon. Jag kan känna det i kroppen. Säger han och lägger sin hand över sitt bröst, över fickan där han har halsbandet. Sedan sträcker han fram sin hand mot Scarlett och stryker bort hårlocken som fallit ner över hennes ansikte. Han fäster den bakom hennes öra och säger,
- I fortsättningen så vill jag att du borstar och sätter upp ditt hår varje dag. Ta alltid ut allt du har i håret och borsta det innan du går och lägger dig. Han ger henne ett uppmuntrande leende och lägger sedans in kalla hand över hennes hand.

Hon skrattar mjukt och nickar.
- Blir det mulet så blir det mulet. Jag litar på dig.
Hon nickar och lägger huvdet på sned.
- Jag tror jag vet vad d menar Den som gör mitt hår väldigt lent? Hon gjorde några drag i håret.
- Och gör så? Frågade hon och log mot honom.
- Sen måste jag släppa ut valpen på balkongen. Han är duktig att inte hoppa ner för slottet

Nicolai skrattar och smeker mjukt med sin tumme över Scarletts knogar,
- Precis, du borstar håret med en borste. Abigale kommer in i matsalen med en bricka i sin famn och Brutus kommer efter henne med en annan bricka.

Abigale ställer ner sin bricka framför Scarlett, på den står det en tallrick med köttsoppa, ett glas med mjölk och en fralla med ost ligger på en tallrick. Brutus ställer ner sin bricka framför Nicolai, det står en karaff med blod i och ett glas av kristall på brickan. Sedan lämnar Abigale och Brutus rummet.

Nicolai ser på Scarlett,
- Varsågod Scarlett. Säger han och ler mot flickan. Sedan häller han upp blod från karaffen i sitt glas.

Hon ler mjukt mot honom och ser på sin hand. Abigale kommer in och hon sätter sig rakare upp och drar in aromen av varm mat och ler drömskt. När hon väl får maten ser hon så hungrig ut och hon ser på Nicolai. Men när han väl säger att det är okej att böra så äter hon och ler.
- Jag älskar Abigales mat.

Han sväljer första klunken av blod, han kan känna hur hans kropp blir lugnare och han vet att hans ögon går från svarta till gyllenbruna.
- Jag älskar Abigales mat. Säger Scarlett och han ser på henne roat.
- Jag brukade avguda Abigale när jag var mindre. Jag brukade sitta inne i köket och se på när hon lagade maten, hon nynnar alltid när hon lagar mat. Jag brukade bara sitta där och titta, lyssna och dofta på allt hon lagade. Nicolai suckar och ser ner i glaset med blod.

Utan förvarning sylar han iväg det, glaset krossas till hundratals små kristallbitar när det träffar väggen och blod rinner ner för väggen mot golvet. Han reser sig hastigt från sin stol, den faller baklänges och slår i golvet med en hög smäll. Sedan försvinner han i ryslig fart ut ur matsalen.

- Lucifer! Ropar han ilsket, hunden kommer springandes och går in i arbetsrummet, Nicolai går efter demonhunden och smäller igen dörren bakom sig. "Vad är det här för liv att leva? Jag lever inte ens, jag är död men jag kan inte dö, jag lever fast jag är inte levande..." Tänker Nicolai och han avger ett ilsket vrål, det låter inte mänskligt, bara plågat.

Hon log och åt och lyssnade nr han berättade om sin barndom och hon log mer och mer. Men när han kastade iväg glasset hostade hon till och satte en bit kött i fel strupe. Hon såg upp på honom och när han for ut från matsalen. I sin desperation så hostade hon kraftigt.
- Nic..
Försökte hon få fram och hon bankade på bordet som det skulle hjälpa

(Abigale)
Abigale kommer in springandes till matsalen,
- Vad är det som står på? frågar hon och ser sig oroligt omkring. När hon får se Scarlett springer hon fram och dunkar henne i ryggen.
- Så ja, det är okej fröken Scarlett. Säger hon med lugnande röst,
- Vad hände? Frågar hon sedan och ser ner på Scarlett.

Hon hostar upp köttbiten som hamnar på matbordet och tårar rinner ner längst hennes kinder.
- Jag vet inte varför det hände. Ena minten berättar han om sin barndom och i ena blir han arg och springer sin väg.
Hon torkar bort tårarna och ser på henne.