Skogens hemligheter

"Nej, jag kan inte läsa." sa hon och såg inte på honom alls nu.

"Jaha" sa Vincent som om det var den mest alldagligaste saken i världen. "Jag kan lära dig om du vill".

Indra gjorde stora ögon åt honom, "Kan du?" sa hon förvånat, hon trodde det inte var en sådan sak som alla kunde lära sig.

"Ja såklart" skrattade Vincent åt hennes förvånan. "Varför skulle jag inte kunna?". Han kramade lätt om henne innan han kom på en sak och ställde sig upp.

"För att jag trodde bara det var er samhällsklass som kunde lära sig läsa. Inte sov vi." sa hon och såg på honom.

Vincent skrattade mer. "Ibland är du rolig ska du veta". Han fingrade med en sak i sin ficka. "Alla kan lära sig bara de försöker". Han tog upp sin hand och öppnade den. Han höll en ring i den och sjönk ned på knä.
"Indra...Jag vill skydda dig med hela min kropp och själv...Tillåter du mig?".

Indra gjorde stora ögon åt honom, en ring, friade han? Skydda henne? Hon rodnade lätt åt att han knäböjde för henne.
"Ja." sa hon lågt och log.

Vincent strålade. Han tog försiktigt hennes hand och kysste den innan han trädde på guldringen på hennes finger. Själv hade han redan några ringar, för sin släkt och som smycken bara.

Indra log, aldrig hade hon kunnat föreställa sig detta. "Tack." sa hon och log lyckligt och kysste honom.

Vincent tog sig upp och besvarade ömt kyssen. "Nu kommer de inte våga sig på dig igen" mumlade han och smekte hennes rygg.