Förbjuden kärlek

Egeria snörpte förtrytsamt på munnen, "Sköt det ni skall göra, har hon glömt vad mitt jobb är?" säger hon och himlar med ögonen och Simon bara skrattar, "Verkar som det." flinar han och går och Egeria går för att knacka på hos Lancelot.

Isis satte sig ner framför brasan och andades ut. Hon visste att de gjorde det för att de brydde sig om henne men ibland kunde de bli lite mycket. Hon undrade om Egeria skulle prata med Lancelot och varför Simon hade sett så dyster ut? Hon slöt ögonen och somnade framför brasan.

Egeria släpps in och Lancelot sitter framför brasan och ser på henne, "Jaså tjänstefolket klarar inte av slag längre?" säger han med kylig hånfull röst, men hon hör att han bara är sårad, sårad för alla har skällt på honom.

Isis vaknade när det knackade. Hon satte sig upp och såg på Fai som kom in i rummet. Hon log emot honom men han log inte tillbaka.
"Vad är fel?" frågade hon när hon stängde dörren.
"Vad får dig att tro att något är fel?" frågade han och Isis höjde ett ögonbryn. "Din bror berättade för mig vad läkaren sa"
"Det är bara lunginflammation" sa Isis lugnande och satte sig ner i stolen framför brasan igen, men Fai skakade på huvudet.
"Nej han sa något annat till Simon" svarade Fai och hon tittade på honom.
"Vad sa han?" Isis började känna sig orolig hon gillade inte det här, inte alls.
"Du har tbc" sa Fai lågt.

"Jo, de ska vi väl, sätt igång då." säger hon och ställer sig utmanande framför honom, "Jag är din kung och du skall lyssna och lyda." säger han ilsket och ställer sig upp så hon är tvungen att se upp på honom. "Jo, det är sant." sa hon artigt, om det var så han ville ha det så.

Isis stirrade på Fai och sedan in i elden.
"Vi skall alla dö nångång" svarade Isis bara och Fai såg förskräckt på henne.
"Isis" sa han och hon vände sig emot honom och log.
"Varför ta ut döden i förskott?" frågade hon och Fai tittade på henne.
"Du visste redan?" sa han och hon nickade.
"Det var en läkare hemma i Rom som berättade det för mig för snart två år sedan" sa hon och ryckte på axlarna.
"Hur långt har du kvar?" frågade han och hon funderade.
"Han trodde jag hade tio år så då har jag kvar runt åtta" sa hon leende och han tittade sorgset på henne. "Fai i stället för att se mig som levande död se mig bara som den jag är. Det finns en anledning till att jag inte har berättat för någon. Folk tror att jag kommer falla ner död när som helst om jag gör det."

"Sluta låt sådär, som om du lyder mig." sa han upprört och hon himlade med ögonen, "Du får ta och bestämma dig tjänarinna eller älskarinna?" sa hon tort och han nickade, "Älskarinna." och hon ler, "Bra, behandla mig då därefter och slå mig inte." sa hon, han nickade och böjde sig fram, "Förlåt." sa han och gav henne en kyss på kinden.

"Jag ber om ursäkt" sa Fai och Isis log.
"Bra jag är nämligen inte död än" sa hon och Fai nickade.
"Jag är bara rädd att förlora dig" sa han och hon nickade.
"Jag vet, men vi har minst åtta år på oss" skrattade hon och kysste honom och han bar henne till sängen.

Egeria ler och för läpparna till hans och kysser honom och han lägger armarna om henne. "Förlåt." säger han än en gång låser dörren och doftar in i hennes hår. "Jag ska aldrig mer."

Isis lutade huvudet emot Fais bröst och log varmt.
"Jag vet inte vad jag hade gjort utan dig" sa hon leende och Fai skrattade.
"Jag är säker p att du funnit någon annan" sa han och hon ryckte på axlarna.
"Kanske" sa hon lågt och Fai tittade på henne.
"Du hade inte blivit ensam" sa Fai och hon nickade. "Men jag är glad att jag åkte med Lancelot och att Lancelot var dum nog att inte vilja ha dig" sa han och Isis log lite.
"Eller att jag var smart nog att inte vilja ha honom"