In Wonderland (PRS)

"Tack." Säger Alexa glatt och kramar om Hattmakaren, hon undrar varför hon inte berättade tidigare. Hon borde ha berättat tidigare, då hade de kanske hade haft mer sånt här. Om det nu inte var för att hon varit så feg.

Mally lägger huvudet på sned, hon måste medge att de verkar lyckliga tillsammans...

"Så lite såg" log Hattmakaren stort och kramade om Alexa tillbaka. Efter en liten stund släppte han henne och gick tillbaka till sitt bord. Han tog av sig sin hatt och la den på bordet, fortfarande med ett leende på de röda läpparna.
"Den här hatten var den första jag gjorde, och den är ändå den jag är mest nöjd med...". Han älskade sin hatt....

Alexa ler och snurrar runt några varv med sin hatt.
"Var du en naturbegåvning då?" Frågar Alexa. "För även den är otroligt välgjord." Fortsätter hon som att förklara det hon menat även om det troligen var rätt uppenbart som det var.

"Tja jag antar väl den, men alla i min familj har tjänat Den vita drottningen som hattmakaren också, de var alla väldigt duktiga och jag skulle ha svikit min familj om jag inte var hälften så duktig minst" log Hattmakaren. Han strök bort lite damm från sin hatt och satte på sig den igen. "Något du vill göra?" frågade han Alexa.

"Hmm, familjearv, huh?" Mumlar Alexa eftersom hon liksom funderar på vad hon skulle vilja göra.
"Ni skulle ju kunna gå ut, frisk luft är alltid bra." Säger Mally som ett förslag.
"Ja, det kan vi göra." Säger Alexa leende.

"Ja, men hur mycket jag än försöker skulle jag aldrig kunna nå upp till mina föräldrars nivå i hattmakeri, det var min far som skapade den kungliga kronan, som bärs av den röda drottningen nu, men ska tillhöra den vita!" Hattmakaren fick en styrka i sin röst som han alltid fick när han pratade om den röda drottningen.
Han nickade sedan åt Mally, det var en bra ide. "kom då!" sa han glatt och tog Alexas hand och satte Mally på hatten innan han skyndade iväg, ut ur rummet och mot porten ut.

Alexa vet inte riktigt om hon ska svara på det, men det behöver hon inte heller när Hattmakaren tar hennes hand och börjar gå ut. Ute vet egentligen inte Alexa vad de ska göra, men det kan väl vara roligt att bara vara ute, speciellt eftersom det är soligt. Är det alltid soligt runt den vita drottningens slott, månntro?

De kom ut och som vanligt var det soligt och det blåste en lätt bris. Hattmakaren ledde ner de till floden och satte sig på kanten med fötterna dinglandes ner.
Mally klättrade ner på hans axel för att inte ramla ner i vattnet.

Alexa sätter sig bredvid, men precis som förra gången så sitter hon bara där hon har ingen lust att hoppa i även om vattnet fortfarande besitter den här läskiga förmågan att få henne glad. Alexa kastar en blick på hennes handled där pärlan fortfarande sitter. Den som legat på botten förra gången. Alexa ler lite åt minnet.

"Det här vattnet är ganska speciellt" sa Hattmakaren efter att ha stirrat ner i floden en stund. "Det ligger precis i glansen från vår goda drottnings slott, om man använder vattnet rätt så är det nästan lite helande..." sa han och viftade lite på sin ena hand. Efter att ha badat där för någon dag sedan så hade något ärr och småsår försvunnit från handen.