I en förändrad värld (Roll för alla)

Gordy vandrade runt i skogen med sin kniv som han höll hårt i sin högra hand. Hade han tur kanske han kunde hitta ett rådjur eller en älg. Fast en älg hade nog varit fö svår att ta ensam. Han ställde sig nära en buske, ett stort ekträd och en stubbe. Han satte sig ner på stubben för att tänka när han tyckte han hörde något i busken. Skulle han gå fram och se vad det var. Det kunde vara en hare, eller en soldat. Han reste sig och tittade mot busken. Skulle han ta risken.

(Ja ... skrev ju inte stella xD )

(Jag läste det....aja, skit samma ;P )

Stella ser på dem tyst, de verkade känna varandra, huvudstadsbor som de båda var. Och den här tjejen verkade både vara muskulös och välnärd, något som knappast Stella var, något som hon aldrig hade varit. Eller ja stark var hon, det måste man vara för att klara av arbetet på åkrarna, men hon var mager´.

Vanessa ser nyfiket på hennes kompanjon, "Och du är ?" sa hon och leede lite åt henne. Hon verkade snäll men alla var undernärda.

"Stella" svarade hon kort men log lite sedan, det var inte hennes mening att låta så. Bara att hon som alla andra hade en avsky och ett förakt mot huvudstadsborna som hade allt och levde ett välmående liv medans sådana som hon svalt och fick jobba hårt hela dagarna och dessutom bestraffades eller värre. "Och du själv?" frågar hon sedan för att avbryta tystnaden mellan dem.

Vanessa, namnet klingade i hennes minne. En rad minnes bilder for igenom hennes huvud. Två barn som satt pch gungade, två barn som lekt många andra att de var soldater, två barn som tillsammans lärt sig läsa och skriva. Vanessa hade alltid varit extremt lättlärd och de hade gjort allt, nästan allt tillsammans. Men sedan hade de växt ifrån varandra. Jenna fick nya kompisar likaså Vanessa.
"Vanessa." Sade Jenna svagt.
Nästan som om hon smakade på namnet. Handen som höll bågen sjönk ner mot marken.

(( skrev innan jag läste, dumt jag vet men set blev kanske inte så feö? ))

Vanessa gick fram till >Jenna av ren glädje och kramade henne, precis som dom hade gjort på ängen för många år sedan.

Jenna kände Vanessas starka armar runt sig. Hon kunde inte tro det. Vanessa ute i skogen. Visst, hade hon tränat på att använda olika vapen och var mycket vass med knivarna men samtidigt så kunde hon inte riktigt förstå det. Hon var för chockad för att besvara kramen och kastade istället en blick åt Stellas håll. I Stellas ögon kunde man läsa misstänksamheten. Hon såg förvirrad ut eller kanske lite beslutsam. Det var ännu för tidigt för Jenna att kunna tolka Stellas ansiktsuttryck fullt ut. Vanessas däremot, glädje men samtidigt hade hon en aning sorgsna ögon. Tänk om det som hänt henne nu också kommit att hända Vanessa och det var därför hon befann sig där ute i skogen. Men Jenna hade inte varit själv, hon hade haft hjälp men Jenna hade också varit två år yngre än Vanessa.
"Vad i helvete gör du här?" Utbrast Jenna då hon verkade kunna börja tänka igen.
Det lät verken anklagande eller motagande utan mer som om hon var rädd för att höra svaret vilket hon också var.

-Ja den frågan har slagit mig med den senaste tiden, Men jag tror väll att jag försöker fly , sa Vanessa medans hon släppte Jenna. "Jag kom ut från bubblan i HUvudstaden och fick se det riktiga sverige" sa hon och tittade dystert ner i marken .

Bubblan, det var verkligen som en liten bubbla. Jenna hade aldrig tänkt det så innan men Vanessa hade rätt i det.
”Så vad är planen? Har du några efter dig? Hur länge har du befunnit dig på flykt? Hur gick du tillväga? ”Frågorna strömmade ur Jenna.
Hon betraktade deras omgivning noggrant. Om det nu var så att Vanessa hade några efter sig var de inte säkra här. Jenna fick en krypande känsla som vandrade upp över hennes ryggrad, hon rös. Det kändes så annorlunda att träffa någon som kände henne eller i alla fall hade känt än de magra främlingarna hon hade träffat på.
”Jobbar du med gruppen av rebeller?” Frågan kom tveksamt.
Jennas visste inte hur mycket Vanessa visste. Stella däremot kunde omöjligt veta att det fanns en liten grupp med människor i huvudstaden som försökte i hemlighet jobba för ett rättvist land där alla var lika men Jenna visste inte så mycket. Det var hennes föräldrar som hade varit med och det var därför de var döda. Jenna hade själv inte förstått men hennes bror hade tagit dem ut ifrån huvudstaden samma natt deras föräldrars ”olycka”.