Hugo Wealsley

Har mejlat till henne att vi kräver mer!

Hon lyyyysnnar inte på oss!!! Buhuuuu!!!

stackars oss D:

Hallååå

Hon kommenterar på andras! Hon svara på mitt medelande nu! Hon sa att det kanske kommermer i kväll!

japp!Mohahahaha!!!Hjälp jag börjar bli som VOLDERMORT!!Aaa!!Mohahaha

Japp, men jag skrive inte på min egen...
Vad jag är SÄLVISK!!!
Okej då, här kommer MEEER!!!

Titel: Ja, vad ska jag kalla det?
Språk: Svenska
Kapitel: 13
Färdig: Nej

Hugo stirrade på Rose och Scorpius.
Hermione hade trillat på golvet vilket det kyssande paret inte märkt.
Ron däremot bara stod där.
Rose drog sig ifrån kyssen och gav honom en kram.
- Hejdå! sa hon och vände sig om.
Hon stirrade chokat på sina familjemedlemar.
- Eh...? sa Rose försiktigt.
Hermione gick fram till henne.
Hon gav henne en kram och viskade.
- Kolla hur din far mår...
Rose nickade.
Hugo som stod mitt i kaouset hade inte märkt något eftersom en speciel person hade precis kört i väg med sin bil.
Han suckade.
Plötsligt hörde han sin pappas upprörda röst.
- VAD I ******!!! Hugo vågade inte titta.
Han tänkte istället på den person som alltid fick honom på gott humör.
Olivia.
Han hörde Moa och Wilma gå förbi honom.
Han mummlade ett hej.
Han tittade upp och fick se sin pappas vita knogar och vita huvud.
- Men herregud pappa!!! skrek Rose.
Alla verkade ha fäst sina blicker på bråket.
- En MALFOY Rose, MALFOY!!! skrek Ron mot henne.
- Ja, en Malfoy! Rose röst lät hotfull.
Ron backade sakta och mummlade.
- Tillbaka till bilen
Rose som var röd i huvudet av ilska eller rodnad kunde han inte se.
Antingen båda.
Han gick in i bilen.
Hela resan gick i tystnad.
- Så, när träffade du Olivia? frågade Hermione efter en kvarts bilfärd.
- Hogwartsexpressen, jag träffade Moa och Wilma idag också mummlade han.
- Wilma? frågade Hermione chokat.
- Ja, Ravenclaw tjejen svarade han oberört.
- Hugo, hon är Rowena Ravenclaws arvtagare sa Hermione lungt men han kunde höra att hon lät uppspelt.
- Hon är väl okej Hugo ryckte på axlarna.


När bilfärden var slut stormade Rose ut ur bilen och in på sitt rum.
- Ron... började Hermione.
- En Malfoy, sötnos! hans röst lät ansträngd som om han inte kunde prata.
- Jag vet men... försökte Hermione igen.
- Inga men! Ron gick upp för trappan upp på föreldrarnasrum.
- Oh herregud! Hermione sjönk ner på en stol.
- Jag visste det sa Hugo ärligt.
- Jag med sa Hermione lungt.
- Va? Hugo var i chock.
- Ja, hon berättade i ett brev hin lät utmattad så Hugo slutade fråga.
En vacker vit uggla flög in genom fönstret.
Hugo kände igen den.
- Olivia! nästan skrek han.
Han hörde hans mammas skratt.
- Vad? frågade han men kunde inte dölja ett leende.
Han satte sig ner i vardagsrummet och öppnade brevet.
En vackert brev med den vackraste handstil han någonsin sätt.:
Hej Hugo!
Jag har precis kommit hem.
Vistte du att Wilma var Ravenclaws arvatagerska?
Ja, ja saknar dig.
Så vad gör du?

MVH Olivia
Hermione kom in i rummet.
- Vem var det ifrån? frågade hon oberört men kunde inte låta bli att le.
- Eh, Olivia bara svarade han i en viskning.

Ahhhhh!!!! ÄNTLIGEN!!!!!!! Sjutton vad bra du är!!!! Vill redan ha meeeer!

Vad bra!


(Du har ett till kapitel va? -_- )

Jättebra som vanligt!

En sak till er läsare, det skulle vara bra om ni inte skrev så många kommentarer Jag var borta i ungefär 3 timmar och då hade ni skrivit 5 sidor, och jag var tvungen att titta igenom alla sidor för att se om Luna 1 hade skrivit något...