Lily Potters första år [SV]

Ååh jo :O Men nu ska vi inte spamma höhö Sorry..

Okej

FÖRLÅT!

Bra!!!

MayoGryffindor och Minidjuret, ni gör mig nyfiken =D
Vad pratar ni om egentligen om man får fråga? En berättelse?

något sånt är det... väntar på nästa kapitel... fast vi redan fått. nåja, det blir väl så när man läser en väldigt bra fanfiction...

Ni kommer få Kapitel 23 om några minuter =D

Yes!!!!

Vi skriver som en berättelse med varandra Asså på meddelanden haha Vi skriver båda ur vårt eget perspektiv, ett kapitel var (vartannat) xP ♥

MayoGryffindor:
Det låter roligt!
Och om det är kul, fortsätt med det! :-)



Kapitel 23

Harry

Han sprang utan att tänka. Han sprang snabbare än vad han sprungit på flera år.
Lilys skrik ekade i hans huvud och ilskan och oron bultade i hans bröst.
Vad kunde ha hänt? Var hon skadad eller var hon....
Harry skakade på huvudet.
Nej, kidnapparen ville ha honom. Han skulle inte skada Lily så att det blev livshotande.
Dem hade sprungit länge, han och Neville, utan att säga ett ord till varandra. Dem hade inte sett någonting eller hört någonting förutom sina egna fotsteg mot marken.
Skogen var ovanligt tyst och det skrämde dem båda.
Efter ytterligare några minuters springande stannade Neville plötsligt.
"Vad är det?" frågade Harry upphetsat.
Neville pekade in i skogen åt höger och Harry följde hans finger.
Först såg han ingenting men sedan kunde han skymta någonting gult mellan träden, som en eld.
Han började springa igen, med trollstaven upphöjd framför sig.
Ju närmare dem kom desto mer säker blev han på att det var en eld och det var bara några hundra meter kvar när dem saktade av och började smyga. Än så länge hade dem inte sett några tecken på att någon faktiskt fanns vid elden, men det var bäst att vara säker innan man rusade fram.
Elden sprakade tyst.
Plötsligt hörde han fotsteg, snabba fotsteg. Någon gick fram till elden bara några meter ifrån Harry själv, som gömde sig bakom ett av träden.
Han krafsade på marken efter något.
Harry kastade en blick på Neville som nickade instämmande och samtidigt hoppade dem fram bakom sina gömställen.
Mannen vid elden hoppade till av förvåning men stålsatte sig sedan med trollstaven i högsta hugg.
"Vart är Lily?" Harry visste att det inte var bra att fråga en kidnappare med en gång vart han har sitt offer och speciellt inte i en sådan orolig röst. Då skulle kidnapparen bara vilja leka med honom, ge honom gåtor och det hade han inte tid med. Men han kunde inte hejda sig själv.
Mannen log elakt och visade flera stycken gula tänder.
Han bar ett par bruna skitiga byxor och en brun jacka, som knappast såg brun ut längre. Han hade svart hår och mörkt blå ögon, som gnistrade av avsky. Ett litet, men ganska brett ärr brydde hans vänstra ögonbryn och en äcklig stank låg över honom.
Harry blev förvånad. Han hade varit så säker på att mannen som kidnappat Lily hade varit en Dödsätare. Men den här mannen var ingen han kände igen. Och han visste ju hur dem flesta av Dödsätarna som var kvar såg ut. Men det behövde ju inte betyda att han inte var en av Voldemorts många beundrare.
"Ja, vart är lilla Lily." sade mannen sakta och full av hat. "Lilla söta Lily."
Ilska het som eld flammade upp inom Harry och han tog ett steg närmare den skitige mannen.
"Säg vart hon är eller så tvingar jag dig till det!"
Mannen bara log och Harry visste varför.
Han brukade inte vara såhär.
Vanligtvis, när han var i tjänst som Auror, så brukade han kunna handla brottslingar på ett uttryckslöst sätt. Utan att visa vad han kände.
Nu lät han faktiskt inte riktigt så hotfull som han hoppats, nästan bara bedjande. Men han skärpte till sig. Han måste få den här mannen att prata, vare sig han vill eller inte för det här är personligt. Riktigt personligt!

Oj, vad bra!!!!!!!!