Ron tänker tillbaka

eller jag!

Apsolut inte jag

snälla Ronnie Ponnie, skriv meeeer!!

ja!
Inte ska min Ronny Ponky sluta skriva?

eller hur! skriv mer!

Ja mer

hallå, är det nån som känner honom? i så fall måste den säja åt honom att skriva MER!

Håller med!
EMELESEL har kommit nytt kapitel i En ny tid nu...

Jag lever, jag lovar! Stressig dag men som jag lovade så kommer det ett kapitel nu!

Jättekul att ni gillar den, verkligen super kul att så många läser den!

Kapitel 23 - Steg som närmar sig

Det var som ur en saga. Framför deras ögon fanns ljuset, hoppet och glädjen. Ron var helt förstummad och kunde knappt få fram ett ord. Stora gröna ängar så långt ögat kunde nå. En liten sjö smälte in vackert med klart blått vatten. Ron kunde inte låta bli att känna sig väldigt glad men sen kom han och tänka på det Ginny berättade dagen innan. Det där som han fortfarande inte ville tro var sant.

Men i allt tänkande så hördes plötsligt steg. Någon sprang inte så långt därifrån. Ron och Ginny kollade på varandra och sprang sen snabbt bakom en sten. Stegen närmade sig och Ron kände en viss oro växa eftersom varken han eller Ginny hade kvar sina trollstavar. Ron höll för munnen med sin ena hand eftersom han andades ganska högt, vilket Hermione hade klagat på mycket. Stegen var nu väldigt nära och Ginny såg också oerhört nervös ut. Det kittlades i Rons näsa och en nysning var nära. Han försökte allt för att hålla den tillbaka men just när stegen var framme kom världens nysning. Ron tog snabbt handen för munnen och hoppades att personen som var där hade grava hörsel problem. Men så var det inte.

Ron och Ginny tryckte sig mot sten väggen och försökte göra sig så små som möjligt men Ron hade avslöjat dom..
- Vem där?! skrek en välkänd röst. Det var Harry. Ginny hörde det direkt och flög upp som om någon tänt eld i baken på henne. Hon kastade sig i Harrys famn och tårarna nästan forsade ner för hennes kinder. Ron reste sig upp och suckade lättnat. Han gick fram och gav Harry en hård kram så fort Ginny hade lugnat ner sig lite.
- Var har du hållt hus?! halvskrek Ginny mellan snyftningarna.
- Jag, Andy och Martin kom in i ett annat rum. Det var hemskt men låt oss inte prata om det nu.. sa Harry och tog tag i Ginnys hand.
- Vart är Andy och Martin? frågade Ron och kollade oroligt på Harry som såg sorgsen ut.
- Ingen aning, Andy tror jag klarade sig utan så himla farliga skador men Martin är jag inte lika säker på, sa Harry och kliade sig i håret. Han såg väldigt besvärad ut och nästan besviken på sig själv verkade han vara.
- Vi lyckades ta oss ut ur rummet och sno oss några trollstavar men sen.. Harry drog ut på meningen och verkade inte speciellt sugen på att avslöja slutet.
- Det blev en hemsk strid, hade jag stannat en sekund till hade jag förmodligen varit död. Andy stack åt ett annat håll och Martin vet jag inte. Sa Harry och Ron såg hur hans ögon glänste.

Ron förstod att Harry nog behövde lite tid innan han kunde berätta allt detaljerat. Alla tre var utmattade och vrålhungriga. Som tur hade Harry lyckats råffa åt sig en ryggsäck utav en av vakterna, det fanns lite bröd som dom tre delade på. Solen gick ner och Ron gäspade. Några sekunder senare låg han och snarkade högt.

Jah snälla mer♥