Förändrad värld Lupple & Medi

"Vi kan planera i karet. Du kan fixa sen." Sa han och drog henne till sig.
"Ska vi tvätta håret? Då tar det lite längre tid med." Sa han och lekte lite med hennes hår.

"Nej han har fått tillbaka en del av sin familj. Du skulle sett hans blick när jag ringde hem. Han såg tavlan på mor och far." Hon visade en bild. Den äldre mannen såg ut som Allan.
"Vår far."

"Och när kollade du den? Jag halvsov. Så jag skulle ha vaknat."

"Men jag ska planera. " Sa hon, nästan gnälligt. "Jag vill att detta ska vara mitt projekt." Viskade hon.

Alexander log. "De är lika." Log han.

"Dina värden." Sa han och pekade på en siffra som mätte hennes temperatur. "Så jag kollade för exakt fem minuter sen." Sa han, nästan trött.

"Inte den tonen." Sa han och skvätte vatten på henne.
"Men du får planera Du kan planera lite tyst."

Hon nickade och log.
"Det är som det ska vara. Men nu är vi lite i samma ålder. Han är säkert vadå? 23 som människa om inte äldre?"

Hon sååg på maskinen. När fästes dom och hon såg på dem.
"När var han här och satte dit dem?"

Allie tjöt till av vattnet och såg på honom. "Jag planerar sen." Muttrade hon lite buttert och skvätte vatten tillbaka på honom.

Alexander nickade. "Han var tio när kriget var slut och så levde han med sin mästare och skapare i alla år därefter. Tills han blev förvandlad." Sa han.


Rafael såg på henne. "Rhiannon, du har jättemånga sladdar runt dig. Jag antar att han gjorde det i natt."Sa han och svalde hårt. "Varför är du så himla .." Började han men tystnade. "Jag måste ta lite luft. Jag kommer tillbaka." Sa han samlat innan han lämnade rummet. Om han skulle stanna kvar så skulle han säga något elakt till henne. Och det ville han inte göra.

Han skrattade och tog hennes handleder.
"Såja inte vara den..." Viskade han retsamt.

"Jag var 7 när kriget slutade tror jag." Hon såg på honom.
"Skapades när jag var 20"

"Inatt? men hur? Vi var ju nere. Så då var jag inte inkopplad." Hon såg efter honom och hon satte sig upp. Hon tog sig ur sängen bara för att sträcka på sig innan hon satte sig igen.

"Du är retsam." Sa hon och stirrade på honom men lutade sig bakåt mot hans bröstkorg och log svagt.

Alexander nickade sakta. "Han har inte berättat när han blev förvandlad och ingen vet säkert. Den som visste är död. Men han ser ut att vara runt 25." Sa Alexander lugnt.

Rafael gick ut och andades frisk luft och försökte samla ihop sig.

"Jag är det inte. Det var du som började." Sa han med ett leende.
"Det var du som började klä av dig sådär."

"Då är han fortfarande min äldre bror." Sa hon och lade huvudet mjukt på sned.
"Jag kommer ta hand om honom så." Viskade hon tyst. Hon såg Rafael och suckade.
"Är Rhiannon så besvärlig?"

Allie såg på honom och skrattade lågt. "Men lite kul var det." Sa hon med ett snett leende.

Rafael såg på henne och log svagt. "Jag behövde bara gå ifrån någon minut för att inte säga något jag ångrar sen." Sa han ärligt.

Han log och nickade.
"Det är klart. Får jag tvätta ditt hår?"

"Hon är bara nyfiken, trött att vara sjuk." Hon lade en hand på hans axel.
"Hon kommer bli frisk."

Allie nickade sakta. "Om du lovar att fläta det efter." Viskade hon ömt.

Rafael nickade sakta. "Jag vet. Jag vet." Sa han.