prs yehet & kkaebsong

Kanske det hela är lite svårare för Zihao, då nittonåringen själv kan skifta när han vill utan någon smärta, och fortfarande har kläder när han kommer till mänsklig form. Så det är rätt dystert, faktiskt.
"Zihao, jag ska inte kidnappa eller stjäla din fästman." försäkrar Jordan med ett roat leende, medan Joshua börjar slicka Zihao över nosen. Stackarn.

Och hur fan skulle Zihao kunna vara helt säker på det? Julian hade ju faktiskt försökt att stjäla Josua en gång och tydligen även talat hyfsat illa om den sura lurvbollen. Jodå, han tyckte fortfarande extremt synd om sig själv, efter alla dessa år.
”Du vet att han är lite for dum flr att inse det va?” Påpekade Yaosu, utan att lyfta blicken från boken. ”Jag älskar Zihao, men ibland förstår jag inte hur någon kan vara så extremt korkad och du-” Visserligen kanske brodern bara retats, men med tanke på det irriterade, strama ansiktsuttrycket var det svårt för tjugoåringen att uppfatta det som retsamma gliringar. Och därför flög han helt enkelt på Yaosu, för att det är tydligen så man hanterar sin ilska. Absolut.

Jo, Joshua har aldrig riktigt förstått hur deras broderliga kärlek fungerar. Det är okej att slå varandra har han uppfattat, men varför behöver de prata så illa om varandra? Förstår de inte hur mycket de betyder för den andre? Nittonåringen skuttar ner från soffan, och griper tag om Zihaos ben... det är dock lite svårt när man har två små tassar istället för starkare händer.

Utan att tänka sig för, sparkade Zihao till Joshua lätt i ett försök att skaka honom av sig. Men en lätt spark enligt tjugoåringen var kanske inte precis en försiktig spark enligt alla andra. Frågan nu när han faktiskt hade Yaosu framför sig, inom räckhåll, var vad han egentligen skulle göra. Morra, blotta tänderna? Nja, det hade han gjort förr. Han behövde nog faktiskt lära sig en ordentlig läxa för en gångs skull. Som tur var hann Weimin, smarta, underbara lilla Weimin, skilja sina två äldre bröder åt. Med ett ljudligt brak, flög tjugoåringen rakt in i väggen och föll därefter ner mot golvet alldeles slö och oförmögen att röra sig.
”I det här hushållet dödar vi inte varandra. Punkt slut.”

Aj. Joshua stirrar på tjugoåringen som sparkat till honom rätt förbaskat hårt. Försiktigt låter han tassen röra vid nosen som blivit offret för det som hänt. Hmh.... ja, definitivt näsblod. Blicken blir dock uppfångad när Weimin, på något sätt skiljer på sina bröder med en väldans kraft. Jisses. Med ett litet gnällande, börjar nittonåringen att smyga bort från vardagsrummet, till badrummet där han skiftar. Jepp, rejält med näsblod.

”Vad fan var det där Weimin?” Utbrast Yaosu som stirrade från gräddbakelsen till Zihao som tydligen slagit i huvudet ganska rejält.
”Åh, en blandning av extremt närgången magi och moderliga instinkter”, fräste sjuttonåringen och klippte till tjugotvååringen över ansiktet. ”Du, sluta bete dig som mamma när du är irriterad”, började han bistert innan han vände sig mot den andre. ”Och du, få ett grepp om dig själv”, fortsatte han minst lika vresigt innan han klampade efter Joshua mot badrummet. De andra två kunde få lite tid att tänka över sina handlingar, usch.

Jo, turturduvorna har bråkat innan, men Joshua har nog aldrig blivit sådär rejält slagen. Även om nu Zihao minst sagt inte menat att sparka till honom, så blev det en hel del starkare än förväntat. Joshua rynkar på ögonbrynen när han ser sig själv i spegeln, blodet dalar ner från näsan. Usch och fy. Han sliter åt sig en mängd med papper och håller den mot näsan, blicken glider mot Weimin som han får syn på i spegeln.
"Det är okej, jag kan fixa det snart." mumlar Joshua, jo magi är faktiskt bra på det sättet.

”Jo, jag vet att du klarar att fixa det själv, men ibland kan det vara trevligt att veta att det finns någon som kan hjälpa till. Bara om du vill det såklart..” mumlade Weimin och slog sig ner på toalettlocket med en suck. ”Alltså jag förstår mig inte på Zihaos och Yaosus relation. Hälften av tiden är de supertrevliga och snälla mot varandra, medan den andra halvan bara består av en massa våldsamheter”, muttrade han efter en stunds tystnad och sneglade upp mot Joshua. ”Gör det ont? Jag tror inte att han menade att sparka till dig så hårt. Eller jag vet rättare sagt att han inte menade det.”

Joshua ler tacksamt mot den yngre, jo han kan vara riktigt trevlig när han vill det, och riktigt hård när han vill det.
"Tack, "säger han och nickar lätt, dock bestämmer han sig för att inte ta för mycket av Weimin. Den yngre hjälpte honom med de grova såren från dödsätaren några månader tillbaka, Joshua ska nog kunna klara det själv. "Jag förstår det inte riktigt heller, även om jag vet att de älskar varandra oavsett vad de gör, men ibland är det lite väl våldsamma." påpekar nittonåringen och slänger pappret i sopporna, innan han försiktigt rör vid den brutna näsan. Episkey viskar han, och näsan knäcks till rätt plats. "Nej, Zihao ville antagligen bara putta bort mig lite, dock är vargar obehagligt starka."

Med ytterst fundersamma ögon, blickade Weimin upp mot Joshua. Han rynkade sedan lite på ögonbrynen och stirrade ner mot sina händer.
”De har alltid varit så, tyvärr”, mumlade han och ryckte på axlarna. ”Zihao är faktiskt ganska stark, kanske lite stark för sitt eget bästa..det är ungefär som om man skulle ge en femåring en såndär..hmm..pistill? Pilot? Pistol? Äsch, du förstår nog vad jag menar”, fortsatte sjuttonåringen och vände återigen de stora ögonen upp mot den äldre, samtidigt som ett litet gulligt leende dansade över läpparna på honom. ”Däremot var det nog bara bra att han råkade göra illa dig först, annars hade Yaosu kanske varit döende vid det här laget.”