Life - Lupple & Medi PRS

<hon tog hans hand med båda sina och blickade in i hans ögon.
"Ska du bära hem mig nu?" Frågade hon.

Ethan skrattade.
"Du vet vad jag menar. Du kan få en tomat att smaka underbart. Du kan få ett äpple att smaka underbart."

Han nickade, bar upp henne i famnen och bar iväg henne till portalen.


Han skrattade lågt. "Kanske. Det är fina komplimanger." Log han.

"Hej då Mi. Vi ses om nåra dagar och dåå ska vi ha en mysig tjejkväll!" sa hon och fnittrade.

Han såg på honom.
"Men det är ju sant." Han lade huvudet på sned.
"Jag förstår inte hur du gör. Får man fråga hur ni hittade det här jobbet? Ni måste ha jobbat på typ lyxrestauranger."

Mi vinkade tillbaka, leendes. "Vi ses om några dagar. Ta hand om er." Log hon tillbaka och såg dem försvinna genom portalen.

Kocken såg på Ethan och skrattade lågt. "Vi hittade inte jobbet, Miss Mistril hittade oss. " Förklarade han leendes. " Hon har många kontakter." Fortsatte han nickande.

Hon såg mot Gabriel och tog hans hand.
"Åh min älskade." viskade hon och gick mot portalen.
"Så är du lugn nu?" viskade hon.

Ethan nickade.
"Det låter som Mi." Han flinade och kliade sig sedan på halsen.
"Men ni jobbade här innan mig. Så hur kommer det sig?"

Gabriel kramade hennes hand och passerade genom portalen med henne. Väl inne i källaren så drog han varsamt med henne upp till köket och där stannade han och drog in henne i en kram. "Jag är lugnare." Erkände han och log ärligt.

Kocken stannade upp i sina förberedelser av salladen. Såg på Ethan med ett svagt leende. "Det är inte min sak att säga." Sa han ömt. "Jag har jobbat för Miss Mistril i många år. Snart 20 år." Log han tankfullt.

Hon log och tog hans hand och pekade mto trappan.
"Så ska vi gå till sovrummet eller äta först?" Hon lade huvudet mot hans kropp.
"Du är så varm så jag vet inte vad jag ska tro." sa hon tyst.

Ethan lade huvudet på sned.
"Okej. Det var inte meningen att fråga." han åt vidare under tystnad.

Gabriel smekte henne över kinden. "Vad vill du? Är du hungrig?" Frågade han och kände hennes huvud mot sig och nickade sakta. "Förlåt älskade. Blir alltid varmare i samband med fullmånen." Viskade han.

Kocken log och ordnade det sista med salladen. " Det är okej att fråga Ethan. Det är okej att vara nyfiken." Log han.

"Jag är lite hungrig. inte så mycket och kanske bara något lätt. Kanske en macka vid teven och sedan sova kanske?" Hon fnittrade lågt.

Han log.
"Då vet jag. men återigen är er mat så god att jag inte tror att det är sant." Han såg över axeln.
"Mi!"

"Lite hungrig." Log han och nickade. "Vi löser det." Sa han och drog med henne till köket och bar upp henne på köksbänken. Smekte hennes lår lätt innan han började göra iordning en macka åt henne.


Mi som hade bäddat upp sängen sken upp när hon hörde Ethans rop. Hon skyndade sig ned till honom och tog sig fram. "Ja Ethan." Sa hon ömt och gick fram med sin böljande klänning till honom och smekte hans kind sakta. Gav honom en lätt puss på axeln.