De utvalda

Ethan sa inget på ett tag utan såg bara lite fundersam och lugn ut. "Du vet att om det är mer än en känsla, så finns det alltid örter, Simon har bra saker" mumlade han. "Om du vill".

"Nej" sa Eletha bestämt och skakade på huvudet. "Jag gör inte av med fler barn." sa hon bestämt innan rösten bröts av känslor och hon gömde ansiktet mot Ethans axel.

Ethan suckade lätt och kramade om henne. "Såja, du behöver inte om du inte vill, det är ditt val". Han var tyst en stund igen. "Är det mitt i sådana fall?" frågade han.

Eletha andades lättat ut, Ethan var inte Randa. "Jag fick en flicka, jag tvingades döda henne, resten har jag inte låtit gå så långt." fick Eletha fram, hennes år hos Randa var dunkla men ibland kom minerna så som nu.
Men hon nickade åt hans fråga, "Det kommer li oäkta men ja det är ditt." sa hon lugnande.

Ethan bleknade och såg något chockat på Eletha. Aldrig hade han tänkt sig att Randa kunde vara så grym...Att han inte ens försökt använda barnet först?
"Som sagt, du får göra det du vill...":

"Jag vill behålla det." sa hon och tog tag i hans händer. "Tack, tack." fick hon fram. Hon ville inte bli av med fler barn, hon ville ha ett eget. Hon miste en flicka och Simons uppväxt hade hon missat.

"Men då måste förstå att så länge Vina finns här, så länge jag är med henne kommer barnet bli bara ett vanligt tjänarbarn, jag kan skänka pengar i hemlighet, men ja...:" Ethan tystnade.

Eletha nickade, hon var medveten om det. Även om alla skulle förstå att det var hans så skulle inget officiellt erkännande finnas.
"Det blir bra, jag har pengar, jag får lön här." sa hon och log lite. Det var bara en liten tid då hon inte kunde jobba, men hon skulle nog vara på benen efter förlossningen med.

"Och jag kommer ge dig pengar älskade....." Sa Ethan och log. Han kysste henne lätt och strök med handen över hennes mage. "Mitt tredje barn..:" mumlade han.

"Jag hoppas på en flicka." log Eletha mjukt, lugnad av hans ord och försäkran om hjälp och att hon skulle få behålla det.