Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på Mi och tog hennes hand.
"Visa det rummet som du tror skulle passa." Hon log och såg på Gabriel.
"Och så ska han avgöra om det passar. " hon log mjukt.

Ethan skrattade.
"Då går jag nu. Är utsvulten." sa han trött.

Mi log mot Ethan och smekte hans kind. "Gör så." Viskade hon och pussade honom på pannan innan hon ledde vägen åt Olivia och Gabriel. Hon funderade en stund innan hon öppnade upp rummet som låg två rum ifrån hennes egna. Det hade sitt egna badrum. Var stort, rymligt och ljust på grund av balkongen som fanns med många fönster och färgerna påminde om naturen. "Detta?" Frågade hon och såg på dem.

Gabriel följde Mi in i rummet. Det var ett vackert rum. Det var i närheten av Mi vilket helt klart var något positivt. "Detta känns säkert." Viskade han trots att han såg lite skeptiskt på balkongen. Men hon kanske ville ta lite luft. Då var det ju bra.

Olivia såg på Mi och såg in i rummet.
"Det ser underbart ut." hon pekade mot en ljuskälla långt från dem.
"Är det där vargarnas by?" Hon såg mot Mi.
"då är det perfekt!"

Ethan hade gått ner och såg mot mannen vid spisen.
"Åh godkväll. jag skulle vilja ha lite mat." han såg på honom med en vänlig blick.

Mi flinade lätt och nickade. "Det stämmer. Det är deras by." Log hon och nickade. "då är du välkommen att använda detta rum." Fortsatte hon.

Mannen tittade på honom med en vänlig blick. " Godkväll." Log han. "Vi lagar potatisgratäng och kött. Blir det bra?" Frågade han och bugade lätt.

Hon log och kramade om Mi.
"Då säger jagtack. Detta är mitt rum när fullmånen snor min make." Hon såg mot Gabriel med ett leende.


"Det blir så underbart. Det doftar så gott i hela köket!" sa han och såg sig om.
"Kan jag sitta vid erat bod? Det är lite trevligare än matsalen.."

Mi kramade henne tillbaka och log stort. " Det är perfekt. "Log hon för att sedan bli lite mer sorgsen. "Du kommer kunna kika på dem." Log hon och nickade mot fönstret.

"Vad vill du dricka till?" Frågade han och ställde in potatisgratängen i ugnen och började sedan hacka upp sallad. "Självklart, får du sitta vid vårt bord." Log han.

Hon såg mot Gabriel.
"Så är du nöjd med rummet? Nära till Mi. Nära till portalen och då nära till dig." Hon tog hans hand.

"Åh vatten går så bra. " Han slog sig ner och såg mot honom.
"Ni lagar så god mat vet ni det?"

Gabriel nickade mot henne, smekte hennes kind och kramade hennes hand lätt. "Jag är väldigt nöjd med rummet." Log han och pussade henne på huvudet. "Är du?" Frågade han.

Han nickade sakta och vinkade till sig en person som fyllde på en tillbringare och dukade fram den till bordet med bestick och tallrikar. "Det är vårt jobb att laga god mat." Log han.

Hon nickade och såg in i hans ögon.
"Ska vi ta oss hem så du kan ta hand om oss?" Hon log mot honom.
"Det är väll dit jobb nu?" Frågade hon mjukt.

Ethan skrattade och nickade.
"Det är väl bra. Att ni gör bra mat. Ni kan göra en billig bit kött så munvattnande att jag blir så avundsjuk."

Gabriel nickade sakta. "Det gör vi. "Log han och kysste henne mjukt. "Det är mitt jobb." Viskade han stolt.

Kocken flinade och nickade. " Jag antar det." Log han och skrattade lågt. " Åh det finns inga billiga råvaror i detta kök. Det tillåter inte vår chef." log han.