prs yehet & kkaebsong

Det verkar inte som att Zihao vill komma och ligga bredvid honom, kanske nittonåringen varit dum som gått för att irritera Yaosu... de två turturduvorna fungerar ju på ungefär samma sätt, blir avundsjuka av minsta lilla, klart den äldre inte glömt bort den ynkliga kyssen som hänt för flera år sedan. Försiktigt flyttar Joshua lite på sig, fortfarande liggandes i den äldre broderns knä, men den här gången inte över boken. Nej, nu är han nyfiken och vill läsa lite han också. Försiktigt vilar han ansiktet mot sina tassar, medan blicken glider över sidorna. Det är faktiskt skönt att bli kliad bakom öronen, och Haru som ligger bredvid gör det bara ännu bättre.

Desto längre som Jodhua verkade bestämma sig för att stanna i Yaosus knä, desto vresigare blev Zihao. Den yviga svansen som brukade vifta glatt, piskade nu snarare irriterat mot soffans kuddar - lite som katter brukar göra när deras humör sjunker. Till och med Weimin, som aldrig uppfattade någonting som hade med känslor att göra, bestämde sig för att flytta mot soffans ände. Med andra ord så långt bprt från tjugoåringen han kunde komma.
”Du vet, Joshua..din fästman är ungefär som en avundsjuk femåring”, började Yaosu fundersamt, med det där elaka flinet valsande över läpparna. Ibland kunde han verkligen se precis lika dryg ut som Zihao själv..snacka om familjedrag. ”Det spelar ingen roll hur mycket du piskar med den där svansen, din lilla fis. Alla har rätt att göra som de själva vill, och den där kyssen skedde bara för att du stack. Jävla idiot.” Hårda ord, men tyvärr extremt sanna.
”Yaosu, sluta”, knotade Weimin nästan genast därefter och slängde en osäkert blick mellan de två bröderna. ”Det kommer bara sluta med att ni ryker ihop..”

Det är svårt att byta sida när man har tassar istället för fingrar.. väldigt svårt faktiskt. Efter ungefär fem försök ger Joshua tillslut upp och stirrar bittert på boken, även om han bara läst två sidor så vill han ju fortsätta. Dock försvinner de här tankarna när Yaosu bestämmer sig för att öppna sin mun. Dumma Yaosu, varför tog han upp kyssen? Visserligen vet Joshua att tanken på det får Zihao att må dåligt, bli avundsjuk och ångerfull, men även nittonåringen själv vill glömma bort den incidenten. Bestämt nafsar Joshua till tjugotvååringen i fingret, innan han skuttar ner från sin bekväma plats i hans knä. Med snabba, små steg travar han fram till Zihao, och skuttar upp till honom igen.

”Vad i helvete, aj”, tjöt Yaosu och blängde stint bort mot Joshua. ”Det dör gjorde faktiskt ont, titta, det blöder”, fortsatte han anklagande och lade ännu en gåg ifrån sig boken på soffbordet, för att därefter resa sig och skynda iväg mot badrummet.
Rätt åt dig. Ibland är det inte bara jag som beter mig idiotiskt, tänkte Zihao bittert för sig själv innan han grävde ner sig hos nittonåringen istället. Nej, nu kunde han inte riktigt få kyssen ur tankarna. Hur hade det hänt? När? Hade den varit lång? Kort? Passionerad? Tjugoåringen gav ifrån sig ett eget litet tjut. Fy fan vad jobbigt det var att tänka ibland, åtminstone när det tog så förbaskat på de mentala, nästan icke-existerande, krafterna.
”Yaosu är bara dum..tror att han är lite avundsjuk själv faktiskt, med tanke på att han inte har något förhållande och aldrig riktigt har haft det”, förklarade Weimin bistert och kollade efter sin bror. ”Kanske borde gå och se till att han inte råkar smutsa ner såret ännu mer..”

Kanske Joshua nafsat till lite för hårt, han lägger det på minnet att be om ursäkt över det. Med stora ögon ser han efter den äldsta Xie brodern, innan han gosar ner sig tätt intill Zihao. Zihao som ser väldigt fundersam ut, lätt panikartad. Har tankarna kommit igång igen? Vad är det han tänker på? Försiktigt börjar Joshua att slicka honom över de lurviga öronen, innan han lämnar små pussar över det lurviga ansiktet. Gosigt.

Visserligen älskade Zihao alla Joshuas pussar, men för tillfället var han på tok för butter för att riktigt orka visa det på direkten. Efter en liten stund slutade däremot piskandet med svansen och tjugoåringen kunde inte riktigt låta bli att slappna av igen. Bra där, nu skulle han säkert somna och dregla ner hela soffan på det. Med en liten gäspning och ett fjantigt läte, övergick han till att gnaga nittonåringen i öronen. Tugga, tugga, tugga. Samtidigt kunde han inte riktigt slyta tänka på kyssen, men men. Vart höll alla andra hus egentligen? I stugan? Inte helt otroligt.

Att Zihao verkar minst sagt butter kanske Joshua borde ha förväntat sig, och kanske han borde vara lite mer förstående. Dock förstår han inte varför.. ja, Yaosu hade slagit till några nerver, men nittonåringen själv hade väl inte gjort något. Försiktigt lägger han sig ner på rygg framför sin fästman, och börjar försiktigt dra tassarna över den lurviga pälsen. Zihao tuggar nöjt på hans öron, aj.

Vad var det egentligen med att tugga på andras öron som kändes så förbaskat gosigt? Det var ju egentligen bara extremt underligt. Nåväl, det verkade ju som tur var bara vara Yaosu som störde sig på det. Vilken överraskning. Den idioten verkade ju störa sig på precis allting som Joshua och Zihao gjorde, vare sig de bråkade eller gosade.
”Titta vad du gjorde mot mitt finger”, gnällde tjugotvååringen när han kom tillbaka in i vardagsrummet, med Weimin hack i häl. ”Det gör ont, Joshua. Du borde skämmas.”

När tjugotvååringen kommer instigandes med sitt gnällande, har Joshua lust att påpeka att det var rätt åt honom. Han tog ju upp kyssen, som både Joshua och Zihao försöker glömma bort, dock är det inte direkt optimalt. Blicken glider upp mot Yaosu, innan den glider ner till fingret. Med stora ögon lämnar han en lätt liten puss på såret, ja modern har alltid sagt att sår blir bättre om man pussar på dem. Joshua skäms faktiskt lite, han hade inte menat att nafsa så hår. Skamsen lägger han sig ner hos sin fästman igen och gömmer sig under hans huvud.

Zihao tyckte inte alls om att Joshua lämnade en liten puss över Yaosus finger, speciellt inte då det faktiskt var rätt åt honom.
”Ojdå, du inser att jag borderline skämtade va? Även om det förvisso svider så är det inte världens undergång”, påpekade tjugotvååringen och slängde sig åter ner i fåtöljen vid den andra sidan av soffbordet, för att plocka upp boken och slå upp den framför näsan.
”Varför får Yaosu en massa uppmärksamhet?” Gnällde Weimin tätt därefter och kravlade sig över de två turturduvorna. ”Det är faktiskt jag som förtjänar gos och mys.”