De utvalda

Ethan tog sig till sitt rum och bytte kläder till en ny skjorta och nya byxor. Han gick sedan ner till matsalen för middag. Ända gångerna han såg Vina, annars levde de nästan helt skiljda.liv.

Eletha tog på sig skjorta och byxor, lät håret hänga fritt så det skulle torka och tog sig barfota ner till köket för att få i sig mat. Hon var hungrig efter träningen och dagen ute så det skulle bli gott.

Ethan kom till matsalen där hans familj redan åt. Han satte sig ned och gjorde likadant. Snart var de alla.mätta och Ethan småpratade med sina söner innan han gick upp till sitt kontor.

Då Eletha ätit gick hon upp till Ethans kontor och knackade på. Hon var bekymrad och strök handen oroligt över magen men slutade innan han skulle öppna eller ropa in henne. Det kunde väl inte vara? Nej, kanske bara en känsla. Eller?

Ethan hörde knackningen och gick och öppnade. "Godkväll" skrattade han lätt innan han släppte in henne och stängde dörren. Han kysste henne lätt och satte sig på sin stol.

"Hej." log hon och kysste honom lätt. Leendet nådde dock inte upp till ögonen som lyste av oro.

Ethan studerade henne mer och rynkade lätt på pannan. "Hur är det käraste?". Han tyckte inte om att se henen orolig...

"Inget." mumlade hon undvikande. "Inget än i alla fall." sa hon och sänkte blicken.

Ethan reste sig upp och suckade djupt. "Ut med det, vad är det? Har någon gjort dig illa? Behandlat dig illa?" undrade han och la armarna om henne.

Eleta skakade på huvudet och förde hans hand mot sin mage. "Bara en känsla än så länge." sa hon trevande om han skulle bli arg.