Förändrad värld Lupple & Medi

Hon svarade inte utan hade vänt sig bort och stirrade rakt in i väggen. Hon kände sig trött och drog ihop sig.
"Du är precis som dem. Om jag rymmer kommer jag dödas då?"

"Vi ska göra iordnning bebisrummet om de kommer. Ringa Gustaf och fråga om de behöver hjälp. jag ska kolla med Lathan om en sak."

"Och så kanske vi kan hjälpa Maria att laga mat?" Sa hon och kramade hans hand lite hårdare.

Alexander höll inte med henne och tog inte det hon sa på så stort allvar. Han var inte som dem. Alexander skrockade av hennes fråga. "Jag brukar inte döda människor. Så om du rymmer så struntar jag faktiskt i det." Sa han enkelt. Rafael stirrade på honom med förfärad blick.

Allie nickade. "Okej jag ringer honom." Log hon och tog upp telefonen och slog in hans nummer.

Jimmy nickade sakta. "Det brukar hon tycka om." Sa han leendes.

"Det gör inte de heller. Vi är för dyrbara säger dom. Det är Allan som försöker döda oss." Hon satte sig upp nästan för fort och var helt rödgråten. Hon hade gråtit i tystnad.
"Fle medicin? Vävnadsprov? Då skulle jag itne vara såhär trött. Inte här mörbultad. Jag har tagit prov förut."


"Gör så." Han kysste hennes hand och lekte lite med hennes ena finger.

"Åh inte ska ni göra det. Ikväll blir det en festmåltid. Vi kanske kommer få tre små bebisar hit. Vi har börjat passa vargarnas bebisar nu eftersom mödrarna återgår till vara vargar igen."

Alexander nickade sakta. "Jag kommer inte berätta för dig. Det tjänar inget till. Men jag vet att du utstått hemska saker." Sa han bara.

Allie fick tag på Gustaf och snart hade de bestämt att bebisarna skulle komma. Allie la på och tjöt högt till. "Bebisarna kommer!" Ropade hon glatt så alla hörde.

Jimmy tittade förfärat på Maria. Hon kunde ju inte bara lämna honom själv med Flora. Det var inte snällt.

"Det är så typiskt vampyrer!" Hon gjorde en häftig rörelse och hon kände yrheten slå henne och hon föll ner.
"Typiskt er med. Varför kan jag inte bara få veta?"

Tristan skrattade till och han tog henne i famnen.
"Ska vi ta en dusch och sätta på jobbkläderna?" Frågade han och tog henne i famnen.

Maria log men nickade.
"Men okej då. Lite hjälp kanske jag måste ha. Men från vilket land ska jag laga ifrån?"

Alexander såg på henne. "Tro mig Rhiannon. Jag vill inte veta egentligen. Så du kommer inte heller vilja veta det." Sa han lugnt. "Nu måste du försöka och lugna ned dig annars kommer jag behöva söva dig igen." Sa han enkelt.

Allie nickade ivrigt. "Och dricka blod. " Sa hon leendes och skyndade upp till duschen.

Jimmy log stort. "Åh jag kan göra salladen." Log han tacksamt. "Kanske från Tyskland." Viskade han. Det kom bara till hans huvud.

Hon ville itne lugna ner sig och gav honom en mördande blick.
"Du skul..." Hon sa inget mer och såg genast bort.

"Ja efter duschen. Du har precis druckit.." Sa han och lyfte henne innan han bar i väg med henne.

Hon funderade och nickade.
"Jag kan kanske hitta något. Men ja Tyskland ska kanske vara något bra." Hon såg sedan mot Theodore.

Rafael la en hand försiktigt på hennes. "Rhiannon. Försök och vila. Då blir du friskare fortare." Viskade han.

Allie nickade. "Ja efter duschen." Viskade hon och la armarna omkring hans nacke.

Jimmy log. "Kan vi gå och spela nu?" Frågade han Maria.

"Jag SKA vila." Hon gjorde en gest och såg på honom.
"Men jag känner mig som ett ända stort expriment. Jag minns saker jag inte borde."

Han bar upp henne och satte henne ner på sängen med ett svagt leende.

"Ja gå ni. Jag går och fixar det här..."

Rafael såg på henne med oroad blick. "Vad minns du?' frågade han.

Allie log stort mot honom och smekte hans armar.

Jimmy reste sig upp och ledde med Flora till där han visste att spelen fanns.