prs yehet & kkaebsong

Joshua kan inte riktigt bestämma sig om han ska skutta upp på den äldre och svälja sin stolthet, eller ska han försöka ta sig ner de sista stegen och ignorera Zihao. Usch vilket svårt beslut. Med blängande ögon, då han riktigt kan se hur road Zihao är, skuttar han tillslut upp på tjugoåringen och börjar nafsa lätt i de lurviga öron. Ha. Kanske han ska ta och nafsa i svansen också? Nej.. han har faktiskt lovat.

Zihao log nöjt för sig själv, även om det troligen såg ut mer som om han blottade tänderna och var sur. Försiktigt skuttade han vidare nerför trappstegen, utan några som helst problem tills han nådde ner till övervåningen. Det fanns en liten risk att Weimin skulle få spel över den underliga synen. Och han skulle troligen inte heller inse att räven var Joshua. Tjugoåringen undrade hur de andra skulle reagera. Visste de ens om att nittonåringen börjat jobba på det här lilla projektet?

Med en liten suck nafsar Joshua den äldre i öronen, medan han kikar upp från den tjocka pälsen. Blicken glider över vardagsrummet, letar efter ansikten. Dock slutar han med den lilla uppgiften när han för syn på katterna. I tystnad tassar han ner från Zihao, och går fram till de tre katterna för att genast bli välkommen i sällskapet.

Med blanka ögon betraktade Zihao den yngre när han travade iväg för att gå på egna äventyr. Alltså han var så nedrans söt att tjugoåringen knappt kunde smälta det. Eller hjärtat hade ju nästan gjort det, även om det gjort det mer bokstavligen.
”Vänta nu..va?” Undrade Weimin som satt och läste en tjock bok, med benen uppdragna under sig. ”Vad..? Va? Hur?” Rabblade han vidare och skulle precis till att resa på sig. Som tur var hann dennes tre år äldre bror före, och lade sig tvärs över sjuttonåringen med en tvär blick.

När Joshua sedan hör någon prata någonstans i fjärran, - tack vare hans super hörsel, han skulle nog inte ha hört det annars, - ser han upp från katterna. Blicken landar på Weimin, för att sedan glida till fästmannen. Nittonåringen slutar att slicka Simbas mage, som blir ytterst besviken, innan han tassar upp mot soffan och skuttar upp bredvid dem. Bara för att kika upp boken sjuttonåringen legat och läst.

”Men hallå, jag förstår inte”, gnällde Weimin, som fortfarande inte riktigt verkade kunna greppa situationen. ”Hallå, jag är jätteförvånad här”, fortsatte han och slängde en anklagande blick bort mot Yaosu. Den äldsta Xie brodern såg inte ut att bry sig ett endaste dugg, även om det ryckte lite i mungiporna på honom. Med en liten irriterad suck, lade han ner sin egen bok på soffbordet och lutade sig tillbaka mot fåtöljensryggstöd.
”Känner du inte igen Zihao eller? Om du itne gör det blir jag jävligt orolig..och den andra lilla fluffbollen är Joshua. Förstod du på riktigt inte det? Ibland är du så smart att jag knappt kan förstå det, men andra gånger är du verkligen sjukt korkad”, sade han sedan med ett elakt liten leende.
”Men jaha, hur skulle jag kunna veta det?” Muttrade Weimin surt, men såg trots det extremt upphetsad ut. ”Du är ju gosigare än Zihao, ta det som en komplimang”, kuttrade han och började trevande låta fingrarna glida genom pälsen. ”Betydligt gosigare.”

Reaktionen Joshua får av sjuttonåringen är värd att komma ihåg, väldigt roande faktiskt. Synd att Yaosu var så kvick med att komma på det. Dumma honom. Med en liten gäspning nickar nittonåringen lätt, kliar sig om ögonen innan han lägger sig ner vid Weimin för att värma honom lite. Mysigt. Tassen för han mot Zihao, för att på något sätt klappa honom över nosen, väldigt underligt hur det fungerar.

Yikes, det måste verkligen ha sett urlöjligt ut för Yaosu som satt och skratte gott åt synen framför honom. Han var inte direkt diskret heller, eftersom han började gapskratta när Zihao plötsligt fick för sig att det kunde vara en bra idé att attackera Joshua med en hel drös sliskiga pussar.
”Jag längtar vädligt mycket tills ni flyttar ut..förstår inte hur någon kan stå ut med att titta på utan att vilja kräkas”, knotade tjugotvååringen och skakade på huvudet, innan han återigen plockade upp sin bok.
”Vadå? De är ju jättemysiga”, gnällde Weimin, som uppenbarligen inte alls delade samma åsikt. ”Tänk när man fryser, det är ju jättepraktiskt!” Bra där, lilla gräddbakelse, hylla alla konstigheter så att Yaosu håller käften.

Blicken glider till Yaosu som verkar minst sagt aningen äcklad av deras närhet. Joshua kan faktiskt gå med på att fästmannen lämnar massa pussar över hans ansikte, det är mysigt. Han håller nämligen med Weimin, de är väldigt praktiska, men det är väl ändå inte det enda de är? Med ett litet, väldigt graciöst skutt, landar nittonåringen på golvet igen medan han tassar fram till den tjugotvååriga Xie brodern, nej han ska ångra det han sa. Med en lydig Haru med sig, hoppar Joshua upp i den äldres knä, och lägger sig rakt över boken han tagit upp, innan Haru också hoppar upp bredvid. Nu behöver bara Zihao följa med också.

”Men nej”, utbrast Yaosu och stirrade på Jodhua med irriterade ögon. Nåväl, de var åtmsintone irriterad till en början. ”Okej då, jag måste medge att du är väldigt söt, Joshua..men det betyder inte att det är okej att lägga sig tvärs över min bok”, fortsatte han och började klia nittonåringen mellan öronen. Orden som flög ut från den äldre var extremt oskyldiga och inte speciellt konstiga heller, eftersom Weimin sagt precis samma sak, plus det att Zihao delade samma åsikt. Tyvärr var det ju så att modellen som Joshua satt i knät på, hade kysst honom. Visst det var väldigt längesen och sure, det var riktigt barnsligt att börja tänka så där och då, med tanke på omständigheterna. Men Tjugoårongen var inte direkt känd för att tänka varken rationellt eller logiskt. Därför låg han där, i Weimins knä, och blängde mordiskt mot sin äldre bror - sin äldre bror som inte förstod att han slagit till en öm punkt.