De utvalda

"Männen som försökte ta våra hästar då vi var ute på ett uppdrag..." mumlade Ethan. Han mindes plötsligt allt det tydligt. Han sjönk ner i vattnet och suckade.

"Gjorde de?" sa Eletha med förvåning i rösten. Hon mindes det inte, troligen hade hon trängt bort det eller glömt så som mycket annat i hennes liv.
"Det hände förr?" sa hon tröstande till honom.

Ethan nickade sakta och blundade sedan. Han ville inte prata mer om det, han ville glömma igen. Tänk om männen haft familjer...Som undrade varför deras makar och fäder aldrig kommit hem.
Han sjönk ner mer i vattnet och var snart under ytan.

Eletha höll sig vid honom, väntade på han skulle komma upp. Om han inte tänkte det skulle hon dra upp honom, inte skulle han dö inte.

Ethan kom upp tillslut och drog efter luft. Han drog sig till Eletha och kramade lätt om henne. "Jag är glad att jag har dig igen...".

Då Eletha hade tänkt dra upp honom kom han äntligen upp och hon log lättat.
"Och jag dig." log hon innan hon åter doppade sig och drog sedan fram en tvål som hon tvålade in sig i och håret innan ho kastade den till Ethan och dök åter.

Ethan tog emot tvålen och tvättade sig. Han dök i igen och då han kom upp skakade han vattnet ur håret. "Ska vi gå tillbaka?".

Eletha nickade och tog sig upp hon vred ur vattnet ur det långa håret och virade om sig ett skynke för att dölja de mer privata delarna. Det var sommar och varmt och Eletha ville inte sätta på sig svettiga kläder efter det avsvalkande badet.

Ethan tog sig upp han med och virrade ett skynke om sin midja. Han tog på sigsin skjorta och sedan byxorna som klibbade mot hans våta hud.

Eletha log lite, han kunde inte visa sig halvnaken men det kunde hon. Det var ändå hennes jobb så att säga, älskarinna ett finare ord för hora. Dock var hon tränare till Simon och Hektor ibland med samt hjälpte Ethan med papper. De tog sig till slottet och in, Eletha skulle till sitt rum och få kläder på sig.