prs yehet & kkaebsong

Joshua gnäller klagande på alla tårar som faller ner längs Zihaos kinder, vad ska han ta sig till. Tassarna vilar mot den äldres axlar, medan han fortsätter att slicka bort de svala tårarna. När tjugoåringen sedan nämner öronen, börjar han vicka lite på de lurviga öronen, innan skakar ut sin päls lite, skönt. Kanske han ska gå ner till de andra och spela lite spratt på dem?

”Vad tänker du på?” Undrade Zihao och satte sig upp, däremot med armarna hårt virade omkring den yngre. ”Att du vill gå ut från rummet? Sure, men jag tänker ändå bita dig i öronen”, knorrade tjugoåringen och drog fingrarna genom den lena pälsen ytterligare några gånger, innan han föste ner Joshua på sängen. ”Vänta bara lite”, fortsatte han med en liten gäspning och gläntade på dörren, samtidigt som han tråcklade av sig kläderna. ”Fy fan vad orättvist ändå, att det inte verkar göra ont alls för dig tr byta skepnad. Tyck synd om mig.”

Jo, nittonåringen tycker verkligen synd om den äldre, att Zihao ska behöva gå igenom alla knäckande ben är verkligen inte något roligt. Joshua tassar fram till tjugoåringen och går runt hans fötter lite, stryker pälsen över de bara benen. På något sätt måste han ju visa att han faktiskt tycker synd om Zihao, det är viktigt. Med stora ögon ser han upp mot tjugoåringen, medan tassarna pillar förstrött med de mänskliga tårna framför sig.

Med ett snett leende, betraktade Zihao den yngre när han strök sig omkring de bara benen och därefter började hålla på med tårna.
”Hallå, du får faktiskt flytta på dig”, knorrade tjugoåringen och satte sig ner på huk för att återigen dra fingrarna genom den mjuka pälsen. Sedan flyttade han sig någon meter åt sidan med en grimas och tog några djupa andetag. Under några långa sekunder hände ingenting, tills allting slutligen började knaka något alldeles förskräckligt.

Joshua tassar tyst bort från den äldre, och sätter sig lydigt ner på golvet medan ögonen stryker över rummet. Han har mycket bättre syn som fjällräv, kan se minsta detalj och behöver inte några linser eller glasögon. Väldigt avslappnande faktiskt. Blicken vilar på allting förutom Zihao när han skiftar, då han förstår hur förbannat obehagligt det måste vara. När den äldre blir klar däremot, ja då tar Joshua tillfället i akt och skuttar upp på honom, vilar sitt lilla huvud ovanpå den andres.

Herrejösses, de var nog det absolut skummaste paret i världshistorien. Zihao vred och vände på huvudet, försökte att få sig en liten titt på Joshua, men han gav snart upp. Nittonåringen hade tydligen placerat sig själv så att dennes fästman inte kunde titta på honom, eller gnaga honom i öronen..fan vad elakt. Med ett klagande läte började tjugoåringen röra sig omkring i cirklar, utan att riktigt veta vart han skulle ta vägen. Den andre fick liksom leda vägen om de skulle någonstans.

Försiktigt börjar nittonåringen att nafsa på den äldres lurviga öron, väldigt, väldigt gosigt faktiskt. Dock blir det lite svårare när Zihao börjar röra sig runt i cirklar medan några klagande läten undslipper hans mun. Joshua börjar försiktigt att klättra över den äldre, så att han istället hänger vid hans nacke och kan slicka honom i ansiktet. Haru, som finner detta extremt roligt, skuttar ner från sängen och följer efter dem ut ur rummet. Tre extremt lurviga fyrbenta djur. Tripp, trapp och trull.

Ibland förstår jag verkligen inte hur du bär dig åt..du är så löjlig och gullig på samma gång. Vad fan ska jag ta mig till med dig? Dessa vackra monologer alltså, jösses. När de slutligen kom fram till trappan, stannade tjugoåringen till och började ruska på sig. Zihao ville verkligen, verkligen se Joshua gå nerför trappan. De första gångerna han själv gjort det hade det varit en riktig pina och han hade råkat trampa fel minst hundra gånger. Nu var det visserligen inga problem, men det hade defintivt varit det då.

När Zihao sedan börjar ruska på sig, ångrar nittonåringen sig på direkten att han hållit fast sig på det sätt han gjort. Med ett gnällande tjut faller han ner på första trappsteget, aj. Surt blänger Joshua upp mot den äldre, innan han försiktigt sträcker på ena framtassen för att ta ett första steg.. naej fy fan för svårt. Han ramlar ner några trappsteg, innan de stora ögonen för upp mot Zihao. Aj.

Och där hade Zihao äntligen fått sin lilla gömd för att Joshua gjort honom svartsjuk på hunden. Med lätta steg, skuttade han ner till nittonåringen oxh frustade till. Det var både det gulligaste och mest fåniga han sett, hur en räv trillat nerför en tredjedel av trappstegen med pälsen yrandes omkring sig. Tjugoåringen betraktade honom snett i några sekunder innan han slutligen böjde sig ner, så att den yngre kubde klänga sig fast vid honom igen. Stackarn.