Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Vi är i en sjukstuga, de här snälla läkarna har tagit hand om oss...". Hon vågade inte röra honom riktigt mot det hon trodde sig att han gjort mot henne.

Niel nickade. "K-kommer du ihåg?" viskade han hest och hostade lite till. "Kommer du ihåg kung Leck?"

Mona såg förvirrad ut. "Kung Leck? Jag kommer ihåg honom, vi läste om honom i skolan...".

Niel skakade på huvudet. "Nej Mona, han som skadade dig!" hostade han.

"Vad...Men...jag minns att du skadade mig!". Mona sjönk ner på sin egna säng, hon var svag än. "HUr kunde det vara han då?":

Niel suckade. "Mona, det var han! Inte jag, tror du verkligen att JAG skulle slå dig? Göra dig illa? Han gjorde något konstigt med rösten! Jag förstår inte hur...han bara fick oss att göra som han sa åt oss!!"

Mona var tveksam och tyst ett tag. "Nej" mumlade hon tillslut. "Men jag minns bara dig....". Hon snyftade till igen. "Jag hatar det här". Hon gick tillbaka till honom och kramade hans hand.

Niel drog försiktigt Mona intill sig. Han kramade henne ömt. "Jag hatar också detta....Vem var han egentligen, kung Leck?"

Mona kröp in i hans famn och begravde ansiktet mot hans tröja. "Jag vet inte" mumlade hon.

Niel drog in Monas doft och log lite. "Du lever i alla fall..." mumlade han tyst. Han kysste henne försiktigt.