De utvalda

Ethan log stolt, åt sig själv, då han lyckades med en vikt han haft problem med. Han höll den högt innan han satte ner den igen och satte sig för att vila en stund i skuggan av ett träd.

Eleltha rättade till Hektors grepp om svärdet, "Svärdet ska vara som din förlängda arm. Du ska lära dig bruka det som det är en del av dig." log hon uppmuntrande, han skulle bli bättre med åren liksom Simon skulle bli, de var båda duktiga.

Ethan studerade sina söner och Eletha och log stort. Han älskade de så mycket och de såg så glada ut...
Han vilade inte länge utan var snabbt uppe igen. Han tog ett par knivar och övade på att kasta, hans förmåga var bättre än någonsin.

Snart var de klara och Eletha lät dem träna mot varandra hon satte sig vid trädet och såg på Ethan med, han var bättre än förr.

Ethan höll på ett bra tag till, inte fören svetten började rinna längs hans rygg så la han ifrån sig knivarna och gick och satte sig vid Eletha. "Hej, hur går det?".

Eletha log mot honom, "Bra, dina söner är duktiga." sa hon och nickade åt dem. Simon hade övermannat Hektor men Hektor skulle bli bättre med åren, de var fortfarande små.

"Jag vet, jag är stolt över dem" log Ethan och la sin ena arm om Eletha. Han tyckte det var bra att de fick träning. "Hur går det för dig då?".

Eletha lutade sitt huvud mot hans axel. De hade det bättre nu, hon var Ethans älskarinna och det var bara vid officiella tillställningar han var med Vina.
"Jo, bra går det väl." log hon lite och tog hans hand.

"Ska vi gå och ta ett dopp i ån sen? Bara du och jag?" undrade Ethan sedan och slöt ögonen lätt. Han hade för tillfället inga mer bekymmer mer än att jakten på giftmördaren ännu inte burit frukt.

"Kan vi göra." log hon, de var båda varma och svettiga så ett dopp i ån skulle vara härligt och apslappnande eller mer uppfriskande.