Life - Lupple & Medi PRS

"Älskade." Hon sprang fram till Gabriel och gav honom en kyss.
"Du är så vacker." Viskade hon mjukt.

Gabriel tog emot henne. Något chockad, förvirrad men besvarade hennes kyss. Leendes- lycklig. " Du är helt underbar." Viskade han och kysste henne mjukt innan han smekte henne över ryggen.

Hon log.
"Vi måste prata med din morfar. " hon såg på honom.
"Om du inte har något emot det så vill jag att han är den som lämnar mig till dig. Min pappa är ju död. Samma med din och din morfar berättade så fina sagor för mig när jag var bara en liten flicka. Så om han inte har något emot det skulle jag älska att han går vid min sida."

Gabriel såg på henne och smekte hennes kind sakta. Lyssnade noga till hennes ord och sken upp sakta men säkert. "Det kommer han säkert vilja göra." Log han och skrattade tyst. "Han är mycket duktig på det." Instämde han leendes och kunde inte hindra sina tankar från att vandra tillbaka till dem tiderna.

"Bra." Hon såg på honom med stora ögon.
"Vilken är din färg?" Hon lade huvudet mot honom.
"Om du får säga det alltså.." Hon suckade till av lycka.
"För jag vill att vårt tema ska vara våra färger men ändå höstens alla vackra färger."

Han kände hennes intensiva blick och mötte den. Flinade lite och smekte hennes kind. "Min färg." Log han roat och flyttade undan lite av det översta lagret hår och fiskade fram en slinga som pryddes av en violett pärla. "Inte så passande kanske." Viskade han och lät håret falla tillbaka i sin ursprungliga position. "De brukar säga att det beror på ånger, av mina dåd. Men också att det finns bättring. " Viskade han tyst i hennes öra.

Hon såg på honom och log svagt.
"Då tar vi inte det. Vi tar då höstens färger. Att det är dem vi tar blir våra färger." Hon log och kysste honom ömt.
"Om du är villig med det. Du har lika mycket att säga till om som jag."

Han såg på henne. Leendes. "Vi väljer höstens färger. Det är ju på hösten vi ska gifta oss." Log han och smekte hennes kind. "Färger är inte det viktigaste för mig. Det viktigaste är att du blir min fru, mamman till mina barn." Viskade han och kysste henne tillbaka. "Det är mitt mål med den dagen. Resten, ja så länge du är lycklig." Log han.

Hon kysste honom.
"Men något måste du få välja. Att jag blir din fru blir jag ovavsett så har du något önskemål så säg." Hon kysste honom.
"Vad som helst."

Han såg på henne och besvarade hennes kyss. "Jag skulle vilja säga ja under månen." Viskade han och smekte hennes kind.