prs yehet & kkaebsong

Åh... kanske det är roligt att göra Zihao lite avundsjuk med Haru, men att bli avundsjuk själv? Joshua blir det av minsta lilla grej, vilket absolut inte är nyttigt för deras förhållande.
"Zihaoo.. förlåt, jag kan nafsa dig i öronen också." gnäller nittonåringen och försöker sätta sig upp, både huvudet och halsen gör något förskräckligt ont. Usch och fy. "Du behöver inte ge igen." viskar Joshua och slingrar armarna om sin fästmans midja, ser upp på honom med sina stora, hundvalps ögon.

Med en ett knotande, ytterst missnöjt läte, blängde Zihao mot Joshua. Sådär stint och buttert som bara han kunde blänga.
”Men du vill ju hellre bita på Harus öron, eller hur? För de är lurviga”, muttrade han och lipade mot nittonåringen. ”Mina öron är bättre, de är större och jag slår vad om att de är mjukare”, fortsatte han gnällande och vände bort blicken, samtidigt som han sköt ut hakan. Tjugoåringen skröt inte lite om sina öron inte. Fortfarande knorrande och muttrandes, började han istället leka med sin lurviga svans, drog fingrarna fram och tillbaka genom pälsen. ”Så mycket mjukare och bättre..”

Instämmande nickar Joshua snabbt, det är klart att Zihaos öron är bättre.. hela Zihao är bättre än någon levande varelse på jordklotet.
"Jo.. dina öron är mycket mjukare och mycket bättre. Jag gnagde på Harus öron för att du tyckte att det gjorde ont..." förklarar nittonåringen och stirrar förlamat på den lena svansen. Jösses vad löjlig han är, men nu har han lust att nafsa på svansen också. Joshua vänder blicken upp mot den äldre, och ner mot svansen igen ett par gånger. "Din svans är också mycket mjukare och bättre." påpekar Joshua med ett leende, innan han försiktigt nafsar till den. Jösses.

”Nej vet du vad?” Utbrast Zihao när nittonåringen gav sig på den yviga svansen istället för öronen. ”Du får gnaga hur mycket du vill på mina öron, men svansen? Nejdu”, morrade han och pressade bestämt ner Joshua mot madrassen, satte sig smidigt i grensle över honom. ”Det är typ som om jag skulle gå omkring och bita dig nere i svanken, vilket inte låter speciellt trevligt, eller hur?” Tjugoåringen skakade på huvudet och himlade med ögonen, aningen överdrivet. Nej, öronen var okej när allt kom omkring. Så förfärligt ont gjorde det jag faktiskt inte..men svansen, den var ett big no no. ”Klappa, sure. Bita? Förbjudet.”

Med ett stort gnällande putar Joshua med sina läppar när kroppen faller ner mot madrassen.
"Den är bara så lurvig.." gnäller han, även om han innerst inne verkligen inte vill bli biten i svanken... väldigt obehagligt faktiskt. Ögonen glider upp mot Zihaos fina ansikte, och huvudet faller lätt på sniskan. "Då längtar jag tills jag får en animagus, och kan nafsa i min egna svans."

Herregud, var det verkligen så roligt att bita i svansar? Återigen himlade Zihao med ögonen, innan han litade sig tillbaka en aning.
”Alltså du vet att jag inte kan stå emot dig..” muttrade han missnöjt och lekte med några av Joshuas fingrar. ”Antar att du får bita mig i svansen så mycket du vill..och öronen”, fortsatte han knorrande och drog den lurviga svansen utmed sidan, drog den över nittonåringens ansikte några gånger. ”Hur går det med det där förresten? Bra?”

Med ett litet leende skakar Joshua på huvudet, visserligen gillar han att få som han vill.. men nu tycker han faktiskt synd om den äldre.
"Jag ska inte göra det igen, inte när det känns obehagligt för dig." berättar nittonåringen, som inte kan undgå att fnittra till när Zihao drar svansen över hans ansikte, han är verkligen kittlig. "Med vadå?"

”Animagus grejen, går det framåt eller står du fortfarande helt stilla i den utvecklingen?” Undrade tjugoåringen och kravlade sig lite längre upp över Joshua, så att han kunde komma åt den yngres ansikte bättre. ”Äsch, tycker om när du är nöjd. Du får väl bita på mig hur mycket du vill i fortsättningen”, mumlade han sedan och log gulligt. ”Kittlas det? Kommer inte sluta. Det var faktiskt ditt eget fel att du gjorde mig svartsjuk.” Gud så löjligt.

Blicken följer Zihao när han sätter sig lite längre upp, så att de två turturduvorna kan se varandra i ögonen.
"Det går faktiskt förvånansvärt bra.." påbörjar Joshua, som inte kan sluta småskratta pågrund av pälsen på tjugoåringens svans. "Jag tror jag kan bli klar hyfsat snart, tog inte alls fyra år för mig." Nej, det har faktiskt gått ofantligt bra för nittonåringen, som läst att det kan ta evigheter, med smärta. "Det kittlas förskräckligt... jag har lärt mig min läxa." gnäller Joshua.

Zihao log ytterligare ett sånt där gulligt litet leende och vilade sin panna mot den yngres.
”Det är bra ju, har du någon aning om vilket djur?” Undrade han nyfiket och lät svansen falla tillbaka, bakom ryggen där den hörde hemma. Stackars svans, den fick stå ut med mycket skit till och från. Nu var ju Joshuas gnagande inte så farligt, men det hade hänt flera gånger att dennkommit i kläm. ”Bra förresten, då vet jag att du inte kommer göra om det”, konstaterade tjugoåringen nöjt och nickade. ”Fast jag ger dig som sagt tillåtelse att bita mig i öronen.”