Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mpna såg förtvivlad ut. "Ni måste försöka! Jag gör vad som helst!". Hon menade det. Hon yog sig upp och sjönk ned vid Niel.

Det röda strecket rörde sig uppåt över Niels axel. Läkarna tvekade. "Okej. Vi försöker en sista gång."

Mona såg tacksamt på läkarna. "Tack! Jag lovar att ge er vad ni än vill ha som jag har om ni lyckas...".

En av läkarna flinade. De började arbeta. De var tvungna att skära upp Niels hela arm. De började pilla i hans arm.

Mona sjönk svagt ned på sin säng igen. Hon vågade inte se på arbetet utan hoppades bara att de skulle lyckas.

De blev tillslut klara. "Det gick bra och vi fick ut själv bakterierna. Men vi vet inte riktigt om han överlever." sade en av läkarna.

Mona sken upp av hopp. "Åh! Tack så mycket för att ni har försökt!". Han kunde överleva nu i alla fall. "Vad vill ni ha? Pengar?" undrade hon sedan.

Niel låg medvetslös flera dagar. Men den femte dagen hostade han till och öppnade ögonen. "Mona?" rosslade han.

Mona hade fått mat och hade fått mera kött på benen och blivit rosigare då Niel vaknade. "Niel!" mumlade hon och satte sig på knä vid hans säng. "Jag har varit så orolig för dig...".

Niel hostade rossligt. Han satte sig upp och lutade sig på sina ostadiga, darrande armar. "Var?" fick han fram innan han började hosta som en galning igen.